Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Villkorad praktikplats var diskriminering
Att tvingas skaka hand med alla för att få en tjänst, trots att det strider mot den religiösa övertygelsen, är diskriminering. Det hävdar Unionen som företrätt en medlem som nu fått 30 000 kronor i skadestånd.
- Den svenska seden att ta i hand får inte vara ett absolut krav, säger Martin Wästfelt, chefsjurist på Unionen.
- Den svenska seden att ta i hand får inte vara ett absolut krav, säger Martin Wästfelt, chefsjurist på Unionen.
En utebliven handskakning i Trollhättan har de senaste dagarna fått stor uppmärksamhet i sociala medier och på många ledarsidor. Debattens kärna kretsar kring vem som egentligen kränkt vem.
Historien började när en Unionenmedlem besökte sin blivande praktikplats - Trollhättans integrationsenhet. När mannen skulle hälsa på de anställda vägrade han skaka hand med sin kvinnliga arbetsledare med motiveringen att det stred mot hans religiösa övertygelse som förbjöd honom att ta kvinnor i hand utan att efteråt behöva tvätta sig.
Chefen förklarade att det var nödvändigt att kunna ta alla människor i hand om han skulle kunna jobba på arbetsplatsen. Hon menade även att det finns möjlighet till efterföljande handtvätt och att det därför inte borde vara något problem att skaka hand.
Praktikanten kände sig kränkt av händelsen och vände sig till Unionen. Facket såg det som ett solklart fall av diskriminering och krävde skadestånd. Arbetsplatsen vände sig till DO, diskrimineringsombudsmannen, men redan innan en anmälan hann upprättas insåg kommunen att möjligheten att vinna en rättslig process var i stort sett obefintlig och betalade i stället ut 30 000 kronor i skadestånd till Unionenmedlemmen. En anställning, oavsett form, får nämligen inte villkoras.
Den kvinnliga arbetsledaren tilldelades en skriftlig varning eftersom hon brutit mot Trollhättans stads jämställdhets- och mångfaldsplan.
Unionens chefsjurist Martin Wästfelt, vill inte kommentera det enskilda fallet mer än att en medlem önskat hjälp från förbundet och man har hittat en lösning. Däremot tycker Unionen att det är viktigt att nyansera debatten och förklara lagstiftningens tanke.
- Ingen diskrimineringsfråga är solklar, det är mycket som ska avvägas mot varandra. Men enligt diskriminerinslagstiftningen kan den svenska seden att ta i hand inte vara ett absolut krav för att få en anställning eller för den delen en praktikplats, i så fall måste arbetsgivaren kunna förklara varför, säger Martin Wästfelt.
Han poängterar att det kan finnas tjänster där handskakningen är ett viktigt inslag i arbetet men det kan också finnas andra sätt att hälsa, som till exempel att buga.
- Bara för att skaka hand är det normala sättet i Sverige kan vi inte exkludera personer som gör på annat sätt. De gör kanske inte det för att protestera utan att för deras sätt är väl så artigt, säger Martin Wästfelt.
I debatten som följde på händelsen har många påpekat att mannens ovilja att ta kvinnor i hand är lika diskriminerande och kränkande som att inte få följa sin religösa övertygelse. Men att en person inte respekterar kvinnor för att man inte vill ta dem i hand är enligt Unionen att dra förhastade slutsaster.
- Jag har full förståelse för att det här rör upp känslor kring hur man förhåller sig till den grundläggande respekten för kvinnors och mäns lika rättigheter. Men det är att dra för stora växlar på en symbolsak och då får vi en mindre effektiv diskrimineringslag, som i förlängningen även slår mot möjligheterna att ingripa mot könsdiskriminering, säger Martin Wästfelt.
Ur en integrationsaspekt är det viktigt att arbetsgivare inte agerar känslomässigt om en arbetssökande är okunnig om svensk sed.
- När det gäller etnicitet så är det i samband med anställningssituationen då de flesta fall av diskriminering förekommer och det är ett stort samhällsproblem. Arbetsgivaren har ett stort övertag och därför är det klokt att vara försiktig i intervjusituationen och inte handla impulsivt. Vi har ett ansvar att bryta utanförskapet i det svenska samhället och då måste vi sätta oss in i andra seder och kulturer.
Martin Wästfelt tycker att Trollhättans stad agerat korrekt när de varnade den kvinnliga chefen.
- Om någon anställd sätter sig över de riktlinjer som arbetsgivaren satt upp så är det viktigt att man agerar mot det.
JO, Justitieombudsmannen har hittills fått in fyra anmälningar om diskriminering riktade mot Trollhättans kommun.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
Metro ansöker om rekonstruktion
Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.
I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.
En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.
Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.
Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.
Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.
AD: Värvningsförbud gick för långt
Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.
Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.
Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.
Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.
I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.
AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.
Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.
– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.
Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.
Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.
– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.
– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.
