De frågorna ställer jag mig efter reaktionerna på vår artikeln om den borgerliga alliansens viktiga förslag om arbetsmarknaden i förra numret.
I mediedebatten talar man ofta om att journalister söker konflikter. En enkel journalistisk metod är att först ringa en politiker i det ena blocket och be om en kommentar och sedan ringa en politiker i det andra blocket och få ett uttalande i samma ämne.
Men hjälper sådana uttalande läsarna att ta ställning? Knappast. Läsaren ser i denna situation enbart påståenden om politiken, men inte själva innehållet. Det är som om två personer på ett museum diskuterar en målning. Den ena tycker den är vacker, den andre att den är ful, men läsaren får aldrig veta hur tavlan som de diskuterar ser ut.
Läs följande citat:
"Arbetslöshetsersättningen blir i alliansens förslag 80 procent av förlorad inkomst de första 200 ersättningsdagarna. Därefter sänks den till 70 procent. Taket sänks så att högsta dagpenningen blir 680 kr per dag från första dagen."
Jämför det med detta:
"Vi har också enats om att sänka ersättningsnivån till 70 procent efter 200 dagar och att införa ett enhetligt tak på 680 kronor per dag."
Det första citatet är från artikeln i Lön&jobb, det andra är ur alliansens pressmeddelande från deras träff i Bankeryd hemma hos kd-ledaren Göran Hägglund.
Vår artikel ledde till insändare, se sidan 56, och att jag som chefredaktör fick flera telefonsamtal från HTF-medlemmar som ifrågasatte redaktionens granskning av alliansens förslag. Dessa läsare menade att genom publiceringen av de uppgifter som de borgerliga partierna själva använder för att beskriva sitt förslag har vi alltför hårt granskat dem.
När jag under ett telefonsamtal med en av de kritiska läsarna förklarade att artikeln var en redovisning svarade han "ja, men ni skulle ha granskat sossarnas förslag på samma sätt". Jag svarade att de inte hade något förslag, utan vill ha det som nu, förutom på en punkt. Det är att taket i a-kassan ska höjas till sjukförsäkringens nivå.
Vi skrev i inledningen av artikeln:
"Medan socialdemokraterna och stödpartierna vill bevara dagens system på arbetsmarknaden, vill alliansen genomföra en ordentlig förändring." Texten försökte förklara att det var alliansens förslag som var intressant i valdebatten om jobben. Och det var detta förslag som läsarna borde ta ställning till, för eller emot.
Men den läsaren var inte nöjd med den redovisning vi gjorde, utan tyckte att socialdemokraterna, som han var emot, borde ha fått lika stort utrymme. Det hade varit en balanserad artikel, enligt denne läsare. Ändå hade redaktionen inte värderat alliansens förslag utan endast räknat upp vad det innehåller under neutrala rubriker som "Sänkt skatt med jobbavdrag" och "Obligatorisk a-kassa med höjd avgiftsandel".
Det är alltid svårt att veta hur en nyhetsartikel mottas av läsaren. I varje ord som journalisten väljer kan en valör läsas in. Vi använde frasen "försöker den borgerliga alliansen locka till sig röster i valet". I ordet
försöker kan finnas en värdering. Skulle vi ha använt ordet
vill i stället? I en annan del av inledningen skrev vi att sänkta ersättningar till arbetslösa och sjuka skulle
pressa dem att ta jobb. Skulle vi använt det neutrala ordet
få eller det mer positiva
locka?Jag bedömer emellertid att den kraftiga reaktion vi fått till redaktionen i huvudsak bygger på att vi i media har varit mycket dåliga på att informera om alliansens förslag.
Det är ett journalistiskt misslyckande att detta förslag, som är så viktigt i diskussion om hur arbetsmarknaden ska fungera, inte är ordentligt redovisat.
Carl von SchéelechefredaktörTyck till om texten, skriv till mig: cvs@htf.se