Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Vi utgår från att man inte fullföljer uppsägningarna

Publicerad

SIF-ordförande på Volvo:
"Vi utgår från att man inte fullföljer uppsägningarna"

Gert Gunnarsson, SIF-ordförande på Volvo Personvagnar i Göteborg, är mycket kritisk mot Volvoledningens sätt att informera om personalsituationen.

- Var finns de, alla tjänstemän som gått och drällt här utan att ha något att göra? säger han ilsket.
I samband med måndagens presskonferens klargjorde Volvochefen Leif Johansson att strukturella orsaker, behovet av en effektivare organisationen, var det viktigaste skälet till att minska personalen. Asienkris och konjunkturnedgång skyndade bara på processen.
Många tjänstemannajobb påstås ha blivit överflödiga när datorer rationaliserat kundorderarbetet mellan återförsäljare och monteringsfabrik.
- Jag känner inte igen resonemanget. Det verkar som att man i förtvivlan över att inte ha tillräckliga motiv börjar hitta på en massa konstigheter, säger Gert Gunnarsson.
- Det vore förödande för vårt ledarskap om man vetat om det här i flera år och inte gjort nåt åt det.
Det var på måndagen som Volvo presenterade siffror över vad man menar är övertalighet. Av totalt 80 000 anställda runt om i världen ska 5 300 bort, varav drygt 3 000 tjänstemän.
I Sverige drabbas 2 600 anställda, varav 1 500 tjänstemän. Nerskärningarna slår hårdast mot tjänstemannajobben. Var tionde tjänsteman försvinner. Bilindustriprofessorn Christer Karlsson,

"För många experter"
Handelshögskolan i Stockholm, tycker inte att Volvos organisation utarmas av denna nerdragning. Han menar att det finns för många staber och experter. Konkurrenten BMW är effektivare.
SIF-klubbens ordförande Gert Gunnarsson håller inte med.
- Volvo har tvärtom gjort sig känt för att ha en effektiv organisation och en god lönsamhet.
Gunnarsson hänvisar till en jämförelse mellan världens 23 största personbilstillverkare. Chrysler och Volvo ligger i topp vad gäller rörelsemarginal (vinsten i förhållande till omsättningen) med siffrorna 4,9 respektive 4,6.
Leif Johanssons mål är dock en rörelsemarginal på 5-7 procent. Volvo måste tjäna 10 miljarder på en omsättning av 200 miljarder för att kunna satsa 20 miljarder på forskning och utveckling och investeringar varje år, säger han.
Facket har länge krävt att Volvo ska spara pengar genom att begränsa antalet konsulter. Leif Johansson går på det spåret när han säger att 700 av 2 000 konsulter ska bort.
- Det räcker inte, menar Gert Gunnarsson. Bara i Sverige finns 2 700 konsulter, i Volvo över hela världen cirka 4 000. Deras specialistkompetens är helt marginell. Vi har ett mycket kraftigt stöd från cheferna på Personvagnar i vår syn på konsulterna. Men koncernledningen har kombinerat en ohämmad användning av konsulter med en klappjakt på tjänstemännen. Det är ett ekonomiskt fiasko!
Lika upprörd är Gunnarsson över den "företagsekonomiskt dåliga affären" när Volvo PV sade upp 118 tjänsteman 1991-92.
- De hade lika gärna kunnat gå kvar på Volvo i åtta och ett halvt år utan att göra någonting. Det hade inte blivit dyrare. Sån "bad will" slår oerhört hårt hos allmänheten.

"Max 30 övertaliga"
Enligt SIF-ordföranden finns det maximalt 20-30 övertaliga tjänstemän inom PV i Göteborg. Ingen ska behöva sägas upp, anser han. Utbildning och avtalspension är metoden. Många behöver bättra på sin kompetens när det gäller data och språk. I årets löneförhandlingar utverkade SIF-klubben pengar till en datacirkel för de anställda i TBV:s regi.
Leif Johansson har lovat näringsminister Björn Rosengren att ta ett socialt ansvar. Rosengren sa i TV4 Nyheterna på måndagkvällen att han fått löfte om att inte fler än 200 skulle behöva sägas upp i Göteborg. Volvochefen har också talat om ett visst nyanställningsbehov under 1999, av elektronikingenjörer.
Effekten av vikande marknader kan dock bli att ännu fler än 5 300 jobb försvinner från Volvo. Och ytterligare 2 000 jobb är redan på väg bort genom beslut som fattats tidigare i år. Volvo säljer t ex Lastvagnars bakaxelfabrik i Lindesberg och hjulmonteringsfabriken i Kungälv samt lägger ner personbilsfabriken i Halifax, Kanada.

BJÖRN ÖIJER © SIF-tidningen 1998

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.