Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Varför blir det färre kvinnliga chefer?

Antalet kvinnliga chefer i näringslivet har minskat till en fjärdedel, visar en undersökning ledd av Johanna Laurin, forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS.<br />
Publicerad
Är du förvånad över resultatet?
Ja, det är jag. Det är talas mycket om kvinnliga chefer och många företagsledningar säger sig vilja öka andelen kvinnor på höga poster och ändå går det ned. Det räcker inte att det står en mening i en policy någonstans, utan det krävs ett metodiskt arbete.
Vilka är orsakerna till minskningen?
En förklaring är att företagen har minskat antalet chefer och då främst på mellanchefsnivå där det finns flest kvinnor. En annan är att kvinnor i mellanchefsposition sällan får de svåraste säljuppdragen och de mest komplexa projekten, alltså sådant som ger den erfarenhet som krävs för att komma upp till de allra högsta operativa posterna i företagen, där den dagliga makten ligger.
Det kan också ha blivit en backlasheffekt. Fram till 2004 var det mycket fokus på frågan i media och näringslivet att göra något åt det här. Andelen kvinnor ökade och det kan ha varit så att kvinnor befordrades snabbare än vad som var motiverat.
Det behövs tryck på frågan hela tiden, så fort det försvinner från media och från företagen själva så händer det inte mycket.
Kan hotet om kvotering i företagens styrelser ha påverkat?
Ja, i och med regeringens förslag på en kvoteringslag har det blivit större fokusering på styrelserna och mindre på kvinnliga chefer på företagens operativa positioner. På så sätt kan man säga att det haft en negativ inverkan.
Det finns tecken på att allt fler kvinnor som egentligen är välmeriterade för de allra högsta befattningarna rekryteras till styrelserna och väljer att bli styrelseproffs. Men det handlar om ett litet antal kvinnor och det behövs inte så många förrän det syns i statistiken.


HTF på Pride


31 juli till 6 augusti är datum att lägga på minnet. Det är nämligen då årets Pridefestival äger rum i Stockholm. I Tantolunden, festvivalens hjärta, kommer det att finnas restauranger, musik, seminarier och andra aktiviteter. Höjdpunkten är paraden som äger rum lördagen den 5 augusti. HTF kommer att vara där som en del av Equalsamarbetet Fritt Fram och delta med ett seminarium om homofobin inom idrotten. Festvialprogram finns på www.stockholmpride.org Läs också mer om Fritt Fram på www.frittfram.se.


Borås är bäst


Borås är den bästa staden att bo i för homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT-personer) enligt en undersökning från RFSL. På andra och tredje plats kommer Göteborg och Stockholm.
RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigade, har i undersökningen granskat bland annat skola, kommunens verksamhet, allmänhetens inställning till homosexuella och antalet brott som begåtts på grund av sexuell läggning. Studien visar att HBT-personer har svårt att leva ett fullgott liv i de flesta kommuner. Bara nio kommuner får godkänt.
Sämst är det att bo i vissa glesbygdkommuner i Kalmar, Jönköpings och Norrbottens län. Värstingligan toppas av Övertorneå och Mönsterås.


Vardagsrasismen på pränt


Många muslimska kvinnor som bär huvudduk upplever att de blir sämre behandlade ute bland allmänheten och i arbetslivet. Flera av dem har blivit utsatta för trakasserier och annan kränkande behandling. Det visar Integrationsverkets antologi Rasism och främlingsfientlighet i Sverige 2005.
Antologin fokuserar framför allt på islamofobi och antisemitism. Den ger konkreta exempel på hur diskriminering ser ut och hur kvinnor med huvudduk och judar själva upplever vardagsrasismen.
Mer information om antologin finns på www.integrationsverket.se


Kvinnorna chefar inte i Gnosjö

Småländsk klurighet och stort yrkeskunnande är ord som Gnosjö kommun använder sig av när man ska beskriva den berömda Gnosjöandan. Men de har inte lyckats klura ut det här med jämställdhet särkilt bra. För i Gnosjö är det sämst ställt med kvinnliga chefer, endast 12 procent av cheferna är kvinnor. Det visar en undersökning från Statistiska centralbyrån, som har tittat närmare på yrkesstrukturer i landet.
Flest kvinnliga chefer hittar man i Salem, där 47 procent av alla chefer är kvinnor. På andra plats kommer Pajala med 42 procent. Mest jämlika könsfördelningen bland chefer har landstinget. Sämst är det inom den privata sektorn där mindre än var fjärde chef är kvinna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.