Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Var tredje har för kort semester

Var tredje svensk har inte tillräckligt med semester och riskerar därmed att dö i förtid. Det visar en ny undersökning från Hjärt-Lungfonden.
Ola Rennstam Publicerad 25 juni 2009, kl 13:07
segelbåtar

Minst fyra veckors sammanhängande ledighet. Det är vad våra kroppar behöver för att kunna återhämta sig ordentligt från vardagens alla måsten. Utan denna återhämtning riskerar vi på sikt bland annat att få hjärt-kärlsjukdomar.
Men 34 procent av svenskarna har inte möjlighet till långledigt under sommaren. Endast 64 procent är lediga i minst fyra veckor i följd.
- Fyra till fem veckors sammanhängande ledighet är en nödvändighet om man känner sig trött och stressad, som många gör i dag. Det tar tid att varva ned och därför räcker det inte att vara ledig i några dagar, säger Gunilla Burell, forskare inom folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.

Hjärt-Lungfondens undersökning visar att yngre svenskar slarvar i ännu högre utsträckning med sin semesterledighet. Endast fyra av tio, 43 procent, har tillräckligt lång semester i sommar.
- Att stressa under en kort period är inte farligt. Det är när vi inte får möjlighet till återhämtning som stressen är skadlig. Långvarig stress kan leda till hjärt-kärlsjukdom, bland annat hjärtinfarkt och högt blodtryck, säger Staffan Josephson, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.

Semesterlagen ger rätt till fyra veckors sammanhängande semester under sommarmånaderna. Men många svenskar har av olika skäl inte möjlighet till långledigt.
Bland kvinnor i åldrarna 15-29 år uppger endast 33 procent att de har minst fyra veckors sammanhängande ledighet. Bland männen i samma ålder har 51 procent minst fyra veckors semester.
- På semestern ska vi försöka sova och vara utomhus så mycket vi bara kan. Det är inte fel att vara aktiv, men man ska försöka att inte vara prestationsinriktad under ledigheten, säger Gunilla Burell.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.