Alliansens överdrifter skulle reduceras om de medgav att alla förtidspensionerade och långtidssjuka inte kan återgå i arbete. Underdriften hos partierna till vänster skulle dämpas om de tog till sig att även alla studerande som söker jobb faktiskt är arbetslösa.
Att jobben nu ökar som en effekt av högkonjunktur och Sveriges goda ekonomi borde gynna Göran Persson & Co. Ändå är det den fortsatt relativt höga arbetslösheten som kan bli hans fall som statsminister.
Alliansens ledare Fredrik Reinfeldt kan bli avkastad av samma skäl, fast skälet stavas a-kassa i hans fall. De borgerliga partierna vill sänka skatten på arbetsinkomster men också sänka ersättningen från a-kassa och sjukförsäkring. De tänker även höja folks egenavgifter till a-kassan och slopa rätten till avdrag för a-kassa och fackavgift.
En sån politik skulle betyda att en Sifmedlem, som tjänar runt 25 000, måste betala 600 kr/mån i medlemsavgift till facket och a-kassan, upplyste Sifs förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt i Almedalen. Moderaternas chefsekonom Anders Borg kontrade med att alliansens skattesänkning mer än väl kompenserar medlemmen för denna avgiftshöjning.
Det är riktigt att alliansens höjda förvärvsavdrag rent matematiskt har en utjämnande verkan. Men hur många kommer att göra den kopplingen, när det nya medlemsbeviset kommer i brevlådan med dubblerad avgift? Då är det lätt att reaktionen blir: "nej, nu f-n får det vara nog, jag har inte råd längre att vara med i både facket och a-kassan." Hur det påverkar fackets möjligheter att rekrytera fler medlemmar är inte svårt att gissa.
Resultatet av alliansens politik skulle kunna bli en försvagad fackföreningsrörelse, vilket på sikt leder till sämre inflytande på arbetsplatserna och lägre löneökningar. I ett sånt scenario - med kraftlösare kollektivavtal - blir det allt svårare att hävda de anställdas rättigheter. Balansen mellan parterna rubbas. Nyttan av skattelindring blir då också allt mindre märkbar.
TCO har granskat effekterna av alliansens a-kasseförslag. TCO finner att fler människor inte kommer att få den trygghet i omställningen (vid uppsägningar och strukturomvandlingar) som dagens frivilliga a-kassa ger. Detta trots att alliansen talar om en obligatorisk kassa för alla.
30 000 fler skulle få del av a-kassans inkomstbaserade ersättning, Men cirka 50 000 skulle utestängas därför att de borgerliga partierna vill ändra reglerna. De vill skärpa arbetsvillkoret och avskaffa möjligheten för heltidsstuderande att få grundbeloppet i försäkringen. De ska också begränsa den "överhoppningsbara" tiden från sju till fem år. Det senare innebär att särskilt kvinnor, som pluggar och är föräldralediga under en följd av år, riskerar att förlora rätten till a-kassa.
TCO befarar även att arbetslöshetsförsäkringens legitimitet undergrävs, om taket för ersättningen sänks och ännu fler arbetslösa får mindre än 80 procent i a-kassa. Det är en i högsta grad befogad rädsla.
BJÖRN ÖIJER