Tänk dig att Banverket plötsligt lade ner järnvägen - säg mellan Uppsala och Stockholm, som är den i särklass största pendlarsträckan i antal resenärer räknat. Att enda möjligheten för den hord människor, som bor i Uppsala och jobbar i Stockholm och vice versa, skulle vara att ta sig till jobbet med bil. Föreställ dig vilket trafikkaos det skulle bli. Vägverket skulle behöva bygga om motorvägen till minst sju filer i vardera riktning för att alla skulle få plats. Sedan skulle det krävas nya parkeringshus. Kostnaden skulle bli skyhög, för att inte tala om vad det skulle kosta vår miljö.
Tankeexperimentet är Kurt Hultgrens. Han är generalsekreterare i Resenärsforum, en organisation för kollektivtrafikresenärer:
- Länstrafiken har insett värdet av att folk åker kollektivt, och skattesubventionerar därför resandet inom det egna länet. Men tågpendlarna får betala i stort sett fullt pris för sina resor.
Det är helt uppåt väggarna anser Kurt Hultgren.
-En bilpendlare får dra av kostnaderna för bilresor om han tjänar minst två timmar per dag jämfört med att resa kollektivt. Men det är alldeles för svårt för skattemyndigheten att kontrollera om det stämmer. Tittar man på vilka det är som drar av för bilpendlande så är det inte folk i Norrland som man skulle kunna tro, utan i huvudsak högavlönade män från Stockholmsförorter som drar av för att finansiera sitt bilinnehav. Skattereglerna gynnar bilåkandet, och de måste ändras, tycker Kurt Hultgren.
Men bilpendlarna har det inte lätt de heller. Ponera att de skulle ställa bilen hemma och trängas på de redan överfulla tåget? Eller att de helt sonika skulle stanna hemma i de fall där det inte finns någon alternativ kollektivtrafik?
Tomas Nilson, presschef på Motormännens riksförbund, anser att det reseavdrag bilpendlarna har i dag inte är tillräckliga. Det borde höjas från 18 kronor milen till minst 30 kronor på grund av ökade bränslekostnader.
- Många måste ta bilen i dag för att de inte har tillgång till kollektivtrafik. Ska de kunna få vardagen att fungera bör man underlätta för folk att ta bilen i större utsträckning, säger han.
Värst är det för dem som åker egen bil i tjänsten. För dem är det en ren förlustaffär att pendla, enligt Tomas Nilson. Tjänstebilpendlarna har det bättre, men enligt Tomas Nilson så är en krympande skara.
-Det är inte så utbrett med tjänstebilar som det framställs, många företag har dragit in den förmånen, säger Tomas Nilson.
Men vilken arbetsgivare subventionerar på samma sätt kollektivresorna för sina anställda?
- Det är så ovanligt så att jag kan på rak arm inte komma på någon, säger Kurt Hultgren.
En pendlares vedermödor
Pendlardagboken, dag 1:
Börjar jobba igen efter ett halvårs ledighet från jobb och pendeltåg. Jag går upp supertidigt, cyklar glad i hågen till stationen och beslutar mig för att aldrig mer klaga över pendlingseländet på jobbet.
Framme vid stationen är sjutåget inställt. Men jag deppar inte utan siktar in mig på 7.22-tåget istället. Det kommer visserligen inte förrän 7.32 och jag inser att jag borde hoppat på direkttåget som gick 7.30 istället, men jag har åtminstone sittplats.
Tåget går i promenadfart och stannar dessutom tre gånger på Upplandstundran för att det är ett tåg framför. Cirka tjugosju minuter efter utsatt tid är tåget framme, på en avlägsen perrong åt Södertäljehållet visserligen, men ändå.
Kommer till jobbet, håller mitt löfte om att inte klaga, men när jag får frågan om det känns bra att vara tillbaka, åstadkommer jag ett oartikulerat läte som ska tolkas: Kul att jobba, men att ta sig hit är.....
Hemresan blir en mardröm. Jag ser på nätet att SJ plockat bort en avgång. 17.10-tåget är enda alternativet, ett alternativ jag vet innebär problem.
Alltså går jag tidigare och kommer tio minuter före avgång för att få plats. Men icke. Jag får stå. Tåget är knökfullt, det är varmt och svettigt och folk är på dåligt humör. Vi pendlare skyr hösten då löv på spåret innebär förseningar och inställda tåg, vi skyr vintern, då snö och kyla har samma effekt och vi skyr sommaren med sina solkurvor.
Träffar en kompis som fått en av de sista sittplatserna - han var där tjugo minuter före avgång.
Jag inser att min restid måste förlängas ytterligare. Vi diskuterar olika alternativ, men konstaterar att enda lösningen är att ställa sig på stationen på morgonen och dela ut lappar till alla som pendlar åt motsatt håll: Jobb bytes. Finnes: roligt välbetalt jobb i Stockholm. Bytes mot vilket skitjobb som helst i Uppsala.
Dag 2: Dag ett upprepar sig i stort, förutom att jag tar 7.30-tåget direkt.
Dag 3: Som dag två men jag fick sittplats på 17.10-tåget eftersom jag kom tjugo minuter tidigare. Inser att överfulla och inställda tåg är vardagsmat för pendlare. Bryter mitt löfte att aldrig mer klaga och skiter i att skriva pendlardagbok.
Dag 214: Med tom blick tar jag mig till stationen. På det sedvanliga tågstoppet på tundran, vaknar jag plötsligt upp ur min zombietillvaro och slås av insikten att jag förmodligen tillbringar eoner av min tid ombord på ett tåg.
Och att jag har förvandlats till en av de tysta, inåtvända pendlarna som finner sig i förseningar och knökfulla tåg utan att knota. Hur gick det till? När skedde denna metamorfos? Borde man inte ta gå med i en pendlarförening och ...
Ta dunk, ta dunk, ta dunk. Tåget börjar rulla igen och jag sjunker tillbaka i den behagliga pendlardvala där tio minuters försening inte är något att tjafsa om och man blir tacksam över ett någorlunda torrt trappsteg att sitta på.
Skåningarna pendlar billigast
Ett månadskort för en pendlingssträcka på 6,5 mil med tåg kostar 700 kronor mer i Uppland än i Halland. Skånependlarna kommer allra billigast undan.
Det är inte helt lätt att jämföra priser eftersom olika bolag har olika biljettsystem och det finns oändliga sätt att kombinera sina biljetter med länstrafik och kommunal trafik. Något som Resenärsforum för övrigt är kritisk till:
- När man avreglerade järnvägen i England, bestämde man att man skulle ha ett och samma biljettsystem för hela landet. Här i Sverige har regeringen misslyckats, säger Kurt Hultgren.
Här är i alla fall priserna på några av de vanligaste pendlarsträckorna:
Uppsala-Stockholm är den i särklass största längre pendlarsträckan. Det är också pendlarna på denna sträcka som ställer högst krav (läs har flest klagomål) på SJ, enligt Resenärsforum.
Månadskort kostar1 805 kr/ 2 347 kr i första klass.
Västerås-Stockholm: Tidigare hade ABB en särskild vagn försedd med telefoner och datorer för sina anställda pendlare. Den vagnen har försvunnit, men enligt Kurt Hultgren har resandet mellan Stockholm-Västerås ökat med 50 procent på bara några år.
Månadskort: 2 660 kr/förstaklass 3 458 kr
Enköping-Stockholm: Månadskort 2 185/2 841
Eskilstuna-Stockholm: Månadskort 2 565/3 335
Katrineholm-Stockholm: Månadskort 2 565/3 335
Nyköping-Stockholm: Månadskort 2 185/3 335
Örebro-Stockholm: Månadskort 3 135/4 076
Hela Skåne är fullt av långpendlare, som far mellan Lund, Malmö, Helsingborg med fler orter varje dag. Skånetrafiken har satsat mycket på pendlarresorna och där diskuteras också att utvidga tekniken till tram-train. Alltså en sorts spårvagn som kan fortsätta från järnvägsrälsen ut på stadens gator och leverera pendlarna i princip vid dörren till arbetsplatsen och hemmet.
-Det har prövats i Tyskland och har ökat kollektivresandet eftersom man slipper byten, säger Kurt Hultgren.
Skånekortet, som säljs av Skånetrafiken kostar för en månad från 270 kr (1 zon) till 890 kr (gäller överallt i hela Skåne) Ett businesskort kostar 2 090 kr och ger obegränsat resande i businessklass i hela Skåne på Öresundstågen och de SJ-tåg som finns med i Skånetrafikens tidtabeller. Dessutom kan du resa så mycket du vill på alla bussar och Pågatåg.
Varberg-Göteborg: Månadskort 1 750 kr
Falkenberg-Göteborg: Månadskort 1 750 kr
Varberg-Halmstad: Månadskort 1 100 kr
Dessutom finns årskort på SJ:
Guld kostar 70 000 kronor och gäller 1 klass i hela landet + länstrafiken (ej resor med Connex, Arlanda Express och Mittlinjen.)
Silver Plus kostar 55 000 kronor och gäller 1 klass
Silver kostar 35 000 kr i 2 klass
Fyra tips att fundera över och förhandla om innan du tackar ja till jobb på annan ort och börjar pendla:
1. Åka förstaklass. När det är trångt på tåget brukar det ändå finnas plats i förstaklasskupéerna. Du sparar åtskilliga timmar om året på att slippa komma till tåget tjugo minuter i förväg för att få plats och slipper stressa. Dessutom har du utrymme och lugn och ro för att eventuellt jobba på tåget. Nackdelen är att kostar mer och att merkostnaden inte är avdragsgill. Men kanske motiverar din nya höga lön att du slipper komma till jobbet som en neurotisk utsjasad spillra?
2.Arbeta på tåget.
Det är många som passar på att jobba på tåget, kanske har du arbetsuppgifter som går utmärkt att utföra ombord. Tala med din blivande arbetsgivare om möjligheterna att räkna in restiden, eller delar av den, i din arbetstid.
3.Distansarbete.
Livet blir så mycket uthärdligare om man slipper pendla varje dag. Kanske finns det distansavtal på din arbetsplats som tillåter att du jobbar hemifrån någon dag i veckan?
4.Samåkning.
Ta reda på om det finns flera på din arbetsplats som bor på din hemort och som du kan samåka bil med.
Skatteregler för pendlare:
-För att få skatteavdrag för resor till och från arbetet ska utgifterna överstiga 7 000 kronor om året och arbetsplatsen ligga minst två kilometer från bostaden. Dessutom får man bara avdrag för kostnaden för det billigaste färdsättet - alltså inte första klass.
-Pendlar man med bil ges avdrag till den del av utgifterna som överstiger 7 000 kronor. Man måste dessutom visa att man tjänar minst två timmar sammanlagt per dag jämfört med att åka kollektivt.
-Betalar arbetsgivaren pendlarkortet ska man ta upp ersättningen som lön. Sedan får man dra av på samma sätt som om man själv haft kostnaden för resorna.
