Bodil Larsson började för några år sedan ett nytt jobb och redan från början hade hon sina aningar om att allt inte stod riktigt rätt till med företaget. Men vad skulle hon göra? Hon var arbetslös, 55+ och andra eventuella jobb som stod till buds verkade ännu mer tvivelaktiga.
- Som arbetslös får man inte lov att tacka nej till jobb. På pappret verkade företaget ändå helt okej och dessutom var det ett ganska kul arbete.
Men att behöva tjata om lön varje månad var inte lika kul. Företaget fick nystartsbidrag för att anställa henne och visst fick hon pengar, men utbetalningarna kom väldigt hattigt och några lönespecifikationer såg hon aldrig röken av.
Efter ett år började det knaka i fogarna mellan personerna i företagsledningen och sedan gick det snabbt utför. Bodil blev uppsagd på grund av arbetsbrist och vände sig till Unionen, som konstaterade att uppsägningen gått fel till. Och nu började mardrömmen på riktigt för Bodil.
- Jag har jobbat i stora välkända företag tidigare och bara levt i den goda världen. Jag kunde inte drömma om att det kunde gå till så här. Arbetsgivarna förhalade så mycket det kunde och eftersom facket ogiltigförklarat uppsägningen fick jag inga pengar från a-kassan.
Styrelsen och revisorn avgick och bolaget tömdes på tillgångar. Två oåtkomliga målvakter tillsattes och det dröjde närmare ett år innan det bekräftades att allt var bluff och båg. Först då kunde bolaget fösättas i konkurs, så att Bodil Larsson kunde få del av den statliga lönegarantin.
- Som tur är har jag familj som kunde försörja mig under tiden, men tänk om jag hade varit ensamstående med barn att försörja?
Bodils problem tog inte slut i och med konkursen. Trots att hon inte fått någon kontrolluppgift för det senaste året, deklarerade hon vad hon hade tjänat till Skatteverket. Och blev uppmanad att betala in närmare 60 000 i skatt. Pengar som redan hade dragits av hennes lön, men som arbetsgivaren uppenbarligen stoppat i egen ficka. Men hur skulle Bodil kunna bevisa det utan varken lönespecifikationer eller kontrolluppgifter?
- Det är egentligen inte förrän den dag kontrolluppgiften dyker upp som du vet om arbetsgivaren betalat in skatt eller inte, säger Bodil Larsson.
- Jag tänkte: aldrig i livet att jag som privatperson skulle vara ansvarig för att betala detta. Handläggaren ansåg att jag borde skylla mig själv som inte begärt kvitto, alltså lönespecifikationer, och det hjälpte inte hur många gånger jag talade om för honom att det inte var något vanligt företag jag jobbat på.
Bodil gav sig inte utan överklagade ärenden till Skattenämnden, som visserligen tyckte himla synd om henne, men som ändå beslutade att hon skulle betala skatten som redan dragits från lönen.
- Hade jag bara låtit bli att deklarera... Det hade varit olagligt, men jag hade sluppit allt detta - det har varit ett rent helvete.
- Men samtidigt som jag stött på mycket motstånd och oförstående handläggare, har jag varit enveten och blivit snällt behandlad av andra. Jag har bland annat fått hjälp från solidariska kvinnor, så ärendet har gått fortare än vad det normalt skulle ha gjort, säger Bodil Larsson, som tack vare sin driftighet till slut lyckades övertyga den tidigare arbetsgivaren att ge henne lönespecifikationer retroaktivt.
- Mitt råd till andra är: att se till att få lönespecifikationer och spara dem så att du slipper hamna i samma situation som jag gjorde.
