Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Tyska fack protesterar mot Scaniaaffär

Det tyska storfacket IG Metall är, enligt uppgift, kritiskt till den tilltänkta affären mellan Scania och tyska lastbilstillverkaren MAN.
- Det är inte så konstigt. För fyra år sedan var det vi som var emot, säger Håkan Thurfjell, Unionens klubbordförande på Scania.
Linda Svensson Publicerad

För fyra år sedan var situationen den omvända. Då var det MAN som köpte på sig Scaniaaktier och lade ett bud på bolaget. Det föll inte i god jord, och i januari 2007 drog MAN tillbaka sitt bud. "Det blir aldrig ett bra äktenskap om man släpar bruden till altaret. Hon ska väl åtminstone gå själv", sade Håkan Thurfjell då.

De svenska fackens främsta invändning var ett avtal som MAN hade tecknat med sin personal som innebar att alla 7 000 anställda var garanterade jobb till 2012. Det, menade de svenska facken, innebar att om det skulle bli fråga om rationaliseringar var det på den svenska sidan de skulle ske.

MAN är fortfarande näst största ägare i Scania, efter Volkswagen, som också äger en ansenlig del av MAN. Volkswagen vill gärna se mer samarbete mellan sina båda lastbilstillverkare, framför allt inom forskning och utveckling.

Nu är det Scania som vill köpa upp den tyska konkurrenten.

- Det här är ju uppstyrt av Volkswagen. Men den här gången är det vi som håller i taktpinnen, säger Håkan Thurfjell.

Enligt den tyska tidningen Der Spiegel har Volkswagen erbjudit Scania att köpa VW:s andel på 30 procent av MAN, mot att Scania också lägger ett bud på hela bolaget.
Affären utreds av både Scania och MAN.

- MAN är med på noterna. Vi har redan ett bra samarbete mellan våra ingenjörer. Stridsyxan är nergrävd, säger Håkan Thurfjell.

Enligt uppgifter i tyska medier är planen att Scanias nuvarande vd Leif Östling blir koncernchef och att huvudkontoret hamnar i Sverige. Varumärkena ska bevaras som i dag.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.