Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Trögt arbete med lönekartläggning

Jämställdhetslagens strängare regler om lönekartläggning är bra men lagändringen har hittills inte gett några större effekter. Orsak: företagen vet inte hur de ska tillämpa de nya bestämmelserna. Det skriver JämO i en rapport.
Publicerad
JämO:s granskning av cirka 550 privata och 30 offentliga arbetsgivare visar att de nya föreskrifterna inte nämnvärt påverkat vare sig lönebildning eller löneskillnader på företagen.
En orsak, enligt rapporten, är att kunskapsnivån hos både arbetsgivare och fackliga representanter är för låg. Flera arbetsgivare anser att arbetet med lönekartläggning är svårt. Många företag lyckas ändå genomföra kartläggningen men brister ofta i att ta fram en lägesanalys och handlingsplan för att komma tillrätta med osakliga löneskillnader. Trots svårigheterna visar resultaten i rapporten att lönekartläggningsarbetet är effektivt om det används rätt.
Av de privata företagen har knappt fyra procent upptäckt felaktigheter i lönesättningen och i samtliga fall är det enstaka personers löner. Den offentliga sektorn har lyckats bättre. Hos flera statliga myndigheter, kommuner samt hos regeringskansliet har orättvisa löneskillnader upptäckts med hjälp av lönekartläggningen.
Alla arbetsgivare är sedan 1994 skyldiga att kartlägga de anställdas löner. År 2001 skärptes lagen. Begrepp som lika och likvärdigt arbete fördes in i lagtexten. Kartläggningen ska numera följas av en analys och en handlingsplan för att underlätta arbetet med att åtgärda eventuella felaktigheter. Den nya lagen föreslår metoder för hur man bedömer vad som är osakliga skillnader men i dag är fackförbundens egna avtal många gånger skarpare. Lagen kan dock fungera som en blåslampa i företag där man inte prioriterar lönekartläggning.
- Det gäller att hitta en form för samverkan mellan lag och avtal i framtiden så att avtalen inte bara innehåller en massa fina principer på papper, säger Eberhard Stüber, utredare på JämO.
De fackliga representanternas roll kan komma att förändras, enligt rapporten. I framtiden kan samarbete över avtalsgränserna bli vanligare vid analyser av löneskillnader.

MARIKA THORN GILLSTRÖM

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.