Europas sista diktatur brukar det kallas, Vitryssland, som ligger 50 mil från Sverige men som mentalt och politiskt befinner sig i en annan klimatzon.
Presidenten Lukasjenka härskar oinskränkt genom total kontroll över polis- och militärmakt. Och genom att han dessutom utnyttjar sin utnämningsmakt ända ner till den lokala bypolisen.
- Det är ett pärldraperi av kontroll där det går raka band från toppen ända ner till byarna, berättade journalisten Jesper Lindau under ett seminarium som LO-TCO Biståndsnämnd arrangerade i går.
I detta land lever den vanlige medborgaren i osäkerhet. Få har fast anställning, de flesta arbetar på tre- till femårskontrakt som när som helst kan sägas upp.
Fackföreningarna går till stora delar i regimens band. Och de två fria fackföreningar som finns, REP och BCDTU, som tillsammans organiserar cirka 13 000 anställda utsätts för regelbundna trakasserier från Lukasjenkos regim.
- De utestängs från arbetsplatser. De förvägras att hyra lokaler. Oberoende fackförbundstidningar är förbjudna och den som sprider dessa hamnar i arresten, berättar Leif Isaksson på LO-TCO Biståndsnämnd.
Ytterligare problematiskt är, enligt Isaksson, att dessa båda fackförbund har olika politiska agendor och motarbetar varandra.
På söndag den 19 mars är det val i Vitryssland, ett val som ingen räknar med ska gå rättvist till.
Många hoppas att valet ska vara den tändande gnistan för en revolution av det slag som uppstod i grannlandet Ukraina häromåret. Jesper Lindau tror inte det.
- Vitryssland är ännu inte färdigt för det. Inte än. Men så småningom kommer en förändring. Det är helt klart så att många vitryssar vill förändra sina liv, säger han.
Inga Lill Norlin, Svenska Institutet, har besökt Vitryssland tolv gånger de senaste åren. Hon gör en annan analys.
- Jag är inte säker på att Lukasjenko skulle förlora ett val som gick rättvist till. Det finns tillräckligt många vitryssar, framförallt äldre, som tycker sig ha mer att förlora på ett maktskifte. Nu är de trots allt omhändertagna. De har jobb och lön, om än liten. De får sina pensioner även om den är liten. De har inte mycket, men de har något, säger Inga Lill Norlin.

THOMAS HELDMARK