Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Tjänstesektorns status ska höjas

Enligt en undersökning som företrädare från tjänstesektorn ligger bakom tror sju av tio svenskar att jobben inom den privata tjänstenäringen kommer att öka de kommande tio åren, medan bara fyra av tio tror att de kommer att öka inom varuproduktion, bland annat industrin.
Publicerad
På onsdagen arrangerade fack och arbetsgivare inom tjänstesektorn ett seminarium där man skulle diskutera framtiden för branschen. Tjänsteproduktionen innefattar områden som service, handel, turism, restaurang, callcenters och IT-konsultföretag.
En fjärdedel av jobben inom den privata tjänstenäringen finns i Stockholmsområdet. Ytterligare en stor andel finns i övriga storstadsområden. Det anser finansminister Pär Nuder är ett problem.
- Ett evigt bekymmer för oss är att Sverige är 450 000 kvadratkilometer stort, men bara har nio miljoner invånare. Thailand är lika stort till ytan men har 62 miljoner invånare. Det blir svårt att hålla ihop landet. Tjänstesektorn måste växa utanför storstäderna.
Sifs förbundssekreterare Gösta Karlsson, som var en av talarna, anser att statusen för tjänstesektorn måste höjas. Ett sätt är att satsa mer på forskning.
- Tio procent av forskningsanslagen går till tjänstesektorn, och då främst till telekom och energi. Samtidigt är omsättningen i branschen större än i övriga sektorer. Tjänsteproduktionens roll kan inte underskattas.
Från arbetsgivarhåll framfördes sedvanliga krav på skattelättnader, satsningar på egetföretagande, längre arbetstider och väl fungerande lönebildning.
För en tid sedan skrev fyra LO-förbund en debattartikel där man krävde skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Pär Nuder fick frågan varför socialdemokraterna så hårdnackat säger nej.
- Det är märkligt att just jag ska stå här och sjunga marknadsekonomins höga visa. Jag är i grunden emot att subventionera privat sysselsättning. Jag tycker att argumentet är tämligen stötande, att vi, svenska folket, ska subventionera dem som i dag begår skattebrott.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.