Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Tidig jobbdebut bästa sättet höja pensionen

Långvariga studier kan leda till stora pensionsförluster, varnar pensionsekonomen Eva Adolphson på Alecta.<br />
Publicerad
Ju senare man börjar jobba desto mindre pension får man. Pensionssystemens utformning gör att de pengar man tjänar in tidigt i karriären blir extra betydelsefulla.
Samtidigt blir det allt vanligare att man väntar med att börja jobba. 2004 var den så kallade etableringsåldern, den ålder då 75 procent av en årskull är sysselsatt på arbetsmarknaden, 28 år.
För tjänstepensionen ITP:s del kan det ge betydande förluster, visar siffror från Alecta.
Enligt ett räkneexempel kommer en 25-åring som börjar jobba med en lön på 22 000 kronor i år få cirka 9 000 kronor mer i tjänstepension än om hon hade väntat ytterligare 5 år med att börja jobba. Dock ska man notera att slutlönen, den lön hon har vid pensioneringen om 40 år, i det första fallet är över 100 000 kronor i månaden.
Det här är effekter som de flesta inte är medvetna om. Eva Adolphson anser därför att det är viktigt att varna för riskerna med att skjuta upp inträdet i arbetslivet.
- Ska man in som privattjänsteman bör man vara färdigutbildad vid 25. Annars kan det få förödande effekter för tjänstepensionen, säger Eva Adolphson.
Den som ändå väljer att vänta med att börja jobba har bara ett alternativ för att höja pensionen.
- Det finns bara ett sätt för att kompensera för att man kommer in sent i arbetslivet, att jobba längre, säger Eva Adolphson.
Hennes råd är att man noga bör tänka över sin studiegång.
- Generellt ska man vara lite skeptisk till den aggressiva marknadsföring som högskolor och universitet ägnar sig åt.
Även om unga inte i första hand funderar på pensionen är oron för att pensionen inte ska räcka till uppenbarligen stor bland dem som redan arbetar. Enligt en undersökning från pensionsbolaget Fora tror varannan tjänsteman att pensionen inte kommer att räcka när de blir pensionärer. Två tredjedelar av arbetarna tror detsamma.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.