- Jag har själv en månadslön på drygt 15 500 kronor i månaden, vilket är mer än de flesta av oss har. Det är tur att man har en man att leva på, säger telefonisten Cris Carlsson.
De sjuttio telefonisterna på In i Kalmar var tidigare Teliaanställda men ingår nu i en koncern som ägs av Telia, WM-data, Skandia och If. Huvuduppgiften är att fungera som en växel åt en rad företag. Men de anställda har också fått utföra allt fler andra uppgifter, exempelvis utbilda nya telefonister och lägga ut och bevilja semester. För arbetet tjänar en heltidsarbetande telefonist mellan 13 000 och 15 500 kronor per månad. En anställd med 20 års erfarenhet har 14 200 kronor i bruttolön, en kollega med några års färre erfarenhet får 13 700 kronor i månaden. Och extraarbetet har hittills inte givit något mer i lönekuvertet.
Trötta på situationen beslöt sig de anställda i våras för att skriva en kravlista som de överlämnade till sin personalchef då denne kom på besök. Personalchefen rev sönder listan och slängde det i papperskorgen inför de församlade telefonisterna. Personalchefen har senare förklarat att hans agerande var menat som ett skämt.
- Men vi kände oss mycket respektlöst behandlade och att han nu bett oss om ursäkt känns bra, säger Cris Carlsson som också är Sif:s kontaktombud på arbetsplatsen.
Hon menar att de tidigare Teliaanställda telefonisterna på många sätt fått det sämre sedan de bytte arbetsgivare. Samtidigt som de blev av med en del förmånliga villkor, exempelvis en längre semester, har lönen halkat efter.
Sif:s förhandlare för In vid de centrala avtalen, Hanna Brandt González, är upprörd över telefonisternas låga löner.
- Jag blir förbannad när jag hör att kvinnorna tjänar så litet trots sin långa yrkeserfarenhet och de kvalificerade uppgifterna. Det är inte rätt. Man måste värdera sin personal bättre.
- Vid årets centrala förhandlingar lyckades vi väldigt bra med det här branschavtalet. I år har vi vidareutvecklat avtalen så att man lokalt får bättre stöd för lönehöjningar. Men avtalen hindrar inte arbetsgivarna att plussa på lönerna. Anser arbetsgivaren att det finns orättvisor kan man gå utanför avtalet, säger Hanna Brandt Gonzáles.
Hon hoppas att det centrala avtalet ska hjälpa förhandlarna vid de lokala förhandlingarna som nu påbörjas. Cris Carlsson hoppas att situationen för henne och arbetskollegorna snart blir bättre.
- Nu har vi fått uppmärksamhet för vår situation. Sedan får vi nog ta det lite steg för steg. Men jag tycker vi borde ha minst ett par tusenlappar till per månad i lön. Det är svårt att känna sig motiverad och göra ett bra jobb när man känner sig underbetald, säger Cris Carlsson.
ANITA TÄPP©siftidningen