Varje år försvinner ungefär 450000 jobb i Sverige. Verksamheter läggs ner, företag krymper antalet anställda, firmor konkurreras ut. Om inte lika många, eller helst ännu fler nya jobb skapades, skulle situationen snart vara katastrofal. Men det är den inte. Just nu skapas betydligt fler jobb än de som försvinner. Nya företag kommer till, verksamheter växer.
I en marknadsekonomi sker de här förändringarna ständigt. Dynamiken är stark och det är i själva verket bra för oss att den är så stark. Det betyder att arbetsmarknaden förnyas, att företag kan anpassa sig till ökad konkurrens och ta vara på ny teknik. Det är en naturlig och nödvändig strukturomvandling.
Men det innebär att människor blir arbetslösa! När livslängden på ett jobb blir kortare ökar risken för att vi ska drabbas av arbetslöshet. Det är en konsekvens av hur ekonomin fungerar, inte av att mänskor inte vill arbeta. Tvärtom, för den enskilde är arbetslösheten ofta både en socialt och ekonomiskt förfärlig påfrestning.
Det är därför vi behöver en bra arbetslöshetsförsäkring. Den ökade globala konkurrensen leder till att behovet av att ställa om ökar. Företag måste öka sin konkurrensförmåga, vi som medarbetare förbättra våra kunskaper. När jobbdynamiken ökar förlorar fler sina jobb. De drabbas genom förlusten av sitt arbete, varför ska de också drabbas av att inkomsten sjunker så att de knappt klarar sig? Den frågan har förblivit obesvarad när riksdagen i dagarna ska fatta beslut om försämringar av a-kassan. För beslutsfattarna tror väl inte att arbetslösheten ska försvinna från och med nästa år?
En försämrad arbetslöshetsförsäkring hjälper inte till att lösa individens problem; den ger inte nya kunskaper som ökar chansen till jobb, det öppnar inga dörrar för människor på arbetsmarknaden. Det bidrar inte heller till att hitta vägar för den gemensamma utmaningen; att stärka Sveriges konkurrenskraft i en globaliserad tid.
Dagens debatt är inte ny. Arbetslöshetsförsäkringen har varit kontroversiell i svensk politik i mer än hundra år. I slutet av 1800-talet började fackliga arbetslöshetskassor att införas. År 1892 bildas den första kassan av Typografförbundet.
Dessa tidiga a-kassor utgick ifrån principerna om självorganisering och "hjälp-till-självhjälp", precis som de sjuk- och begravningskassor som samtidigt växer fram i industrialiseringens kölvatten.
Vid denna tid var ett stort antal liberaler mycket aktiva i den välfärdspolitiska diskussionen. För dessa var det viktigt att staten på olika sätt stöttade de folkrörelser, som under 1800-talet och det tidiga 1900-talet såg dagens ljus. Genom att staten gav stöd till det civila samhället kunde en självorganisering stimuleras hos de berörda. På det sättet skulle välfärdslösningarna få en högre grad av folklig förankring samtidigt som systemen skulle skyddades från ett överutnyttjande, menade man.
Det dröjde dock ända fram till 1935, innan en socialdemokratisk regering föreslog en offentligt reglerad arbetslöshetsförsäkring i Sverige. Den försäkring som infördes 1935 och som sedan har bestått i sina huvuddrag, bygger på frivilligt medlemskap i fackligt organiserade arbetslöshetskassor.
Idén bakom arbetslöshetsförsäkringen är i princip densamma som bakom socialförsäkringarna; sjukförsäkringen och pensionen. Hur våra liv utvecklas avgörs inte enbart av duglighet och ansträngningar, utan också till en viss del av tur och otur. Vi råkar ut för saker som ligger utanför vår egen kontroll, men som på olika sätt vidgar eller inskränker vårt självbestämmande och vår frihet.
På så sätt uppstår olika risker - för arbetslöshet, arbetsskada, invaliditet eller sjukdom - ur omständigheter som ofta ligger utanför den enskildes kontroll. Marknadens funktionssätt innebär variationer i arbetslösheten. En del branscher på arbetsmarknaden drabbas hårdare än andra och vissa har säsongsbetonade arbetsmöjligheter
Att försäkringen inte bara skulle finansieras av de berörda löntagarna byggde på insikten om att arbetslöshet är en konsekvens av hur ekonomin fungerar. Därför ska produktionen själv bidra, genom skatter eller arbetsgivareavgifter, till finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller fortfarande. En modern arbetslöshetsförsäkring måste byggas på det synsättet.
Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, har bidragit till en hög facklig organisationsgrad. Detta är en av förklaringarna till varför vi Sverige och andra nordiska länder har en högre facklig organisationsgrad än många andra länder, även Norge, som inte har ett sådant system. Den höga organisationsgraden ger förstås facken ett större inflytande på alla fackliga områden. Det är bra för medlemmarna, men det är också bra för samhället i stort. Det är till och med av godo för den ekonomiska tillväxten.
För ett par år sedan presenterade Världsbanken en omfattande global genomgång av olika vetenskapliga studier på området, som visade att i många länder bidrar facklig organisationsgrad till högre tillväxt. Goda arbetsmarknadsrelationer skapar ett samspel som är bra för företagens stabilitet och utveckling, antalet strejker är avsevärt färre än i system med sämre arbetsmarknadsrelationer med mera.
Eftersom arbetslöshet inte bara beror på individen, utan på hur ekonomin fungerar, så ska produktionen vara med och finansiera arbetslöshetsförsäkringen, menar han.
En effektiv a-kassa ska stödja den enskilde som drabbas av arbetslöshet med inkomsttrygghet. Genom den kan den arbetslöse helt engagera sig i att söka nytt jobb, eller förkovra sig för att få plats på arbetsmarknaden. Omställningstrygghet leder till att fler av oss vågar byta jobb även om risken för arbetslöshet i det nya företaget är större, eller kanske vågar drömmen att starta eget.
Förslaget till förändringar i a-kassan försämrar den tryggheten. Därmed försämras också arbetsmarknadens sätt att fungera. Det troliga resultatet blir färre jobb, inte fler som regeringen hoppas.
När dessutom förslagen leder till försämringar för studerande, för deltidsarbetande, att kvinnor missgynnas och att dramatiskt höjda avgifter införs, på ett helt godtyckligt sätt - då måste vi protestera, med all vår kraft.
Förslagen som regeringen lagt fram är helt enkelt onödiga, ogenomtänkta och orättvisa. Vi behöver nu, mer än någonsin, en bra a-kassa. Därför är arbetet för en trygg omställningsförsäkring inte slut efter riksdagsbeslutet.
Sture Nordhordförande TCO
I en marknadsekonomi sker de här förändringarna ständigt. Dynamiken är stark och det är i själva verket bra för oss att den är så stark. Det betyder att arbetsmarknaden förnyas, att företag kan anpassa sig till ökad konkurrens och ta vara på ny teknik. Det är en naturlig och nödvändig strukturomvandling.
Men det innebär att människor blir arbetslösa! När livslängden på ett jobb blir kortare ökar risken för att vi ska drabbas av arbetslöshet. Det är en konsekvens av hur ekonomin fungerar, inte av att mänskor inte vill arbeta. Tvärtom, för den enskilde är arbetslösheten ofta både en socialt och ekonomiskt förfärlig påfrestning.
Det är därför vi behöver en bra arbetslöshetsförsäkring. Den ökade globala konkurrensen leder till att behovet av att ställa om ökar. Företag måste öka sin konkurrensförmåga, vi som medarbetare förbättra våra kunskaper. När jobbdynamiken ökar förlorar fler sina jobb. De drabbas genom förlusten av sitt arbete, varför ska de också drabbas av att inkomsten sjunker så att de knappt klarar sig? Den frågan har förblivit obesvarad när riksdagen i dagarna ska fatta beslut om försämringar av a-kassan. För beslutsfattarna tror väl inte att arbetslösheten ska försvinna från och med nästa år?
En försämrad arbetslöshetsförsäkring hjälper inte till att lösa individens problem; den ger inte nya kunskaper som ökar chansen till jobb, det öppnar inga dörrar för människor på arbetsmarknaden. Det bidrar inte heller till att hitta vägar för den gemensamma utmaningen; att stärka Sveriges konkurrenskraft i en globaliserad tid.
Dagens debatt är inte ny. Arbetslöshetsförsäkringen har varit kontroversiell i svensk politik i mer än hundra år. I slutet av 1800-talet började fackliga arbetslöshetskassor att införas. År 1892 bildas den första kassan av Typografförbundet.
Dessa tidiga a-kassor utgick ifrån principerna om självorganisering och "hjälp-till-självhjälp", precis som de sjuk- och begravningskassor som samtidigt växer fram i industrialiseringens kölvatten.
Vid denna tid var ett stort antal liberaler mycket aktiva i den välfärdspolitiska diskussionen. För dessa var det viktigt att staten på olika sätt stöttade de folkrörelser, som under 1800-talet och det tidiga 1900-talet såg dagens ljus. Genom att staten gav stöd till det civila samhället kunde en självorganisering stimuleras hos de berörda. På det sättet skulle välfärdslösningarna få en högre grad av folklig förankring samtidigt som systemen skulle skyddades från ett överutnyttjande, menade man.
Det dröjde dock ända fram till 1935, innan en socialdemokratisk regering föreslog en offentligt reglerad arbetslöshetsförsäkring i Sverige. Den försäkring som infördes 1935 och som sedan har bestått i sina huvuddrag, bygger på frivilligt medlemskap i fackligt organiserade arbetslöshetskassor.
Idén bakom arbetslöshetsförsäkringen är i princip densamma som bakom socialförsäkringarna; sjukförsäkringen och pensionen. Hur våra liv utvecklas avgörs inte enbart av duglighet och ansträngningar, utan också till en viss del av tur och otur. Vi råkar ut för saker som ligger utanför vår egen kontroll, men som på olika sätt vidgar eller inskränker vårt självbestämmande och vår frihet.
På så sätt uppstår olika risker - för arbetslöshet, arbetsskada, invaliditet eller sjukdom - ur omständigheter som ofta ligger utanför den enskildes kontroll. Marknadens funktionssätt innebär variationer i arbetslösheten. En del branscher på arbetsmarknaden drabbas hårdare än andra och vissa har säsongsbetonade arbetsmöjligheter
Att försäkringen inte bara skulle finansieras av de berörda löntagarna byggde på insikten om att arbetslöshet är en konsekvens av hur ekonomin fungerar. Därför ska produktionen själv bidra, genom skatter eller arbetsgivareavgifter, till finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller fortfarande. En modern arbetslöshetsförsäkring måste byggas på det synsättet.
Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, har bidragit till en hög facklig organisationsgrad. Detta är en av förklaringarna till varför vi Sverige och andra nordiska länder har en högre facklig organisationsgrad än många andra länder, även Norge, som inte har ett sådant system. Den höga organisationsgraden ger förstås facken ett större inflytande på alla fackliga områden. Det är bra för medlemmarna, men det är också bra för samhället i stort. Det är till och med av godo för den ekonomiska tillväxten.
För ett par år sedan presenterade Världsbanken en omfattande global genomgång av olika vetenskapliga studier på området, som visade att i många länder bidrar facklig organisationsgrad till högre tillväxt. Goda arbetsmarknadsrelationer skapar ett samspel som är bra för företagens stabilitet och utveckling, antalet strejker är avsevärt färre än i system med sämre arbetsmarknadsrelationer med mera.
Eftersom arbetslöshet inte bara beror på individen, utan på hur ekonomin fungerar, så ska produktionen vara med och finansiera arbetslöshetsförsäkringen, menar han.
En effektiv a-kassa ska stödja den enskilde som drabbas av arbetslöshet med inkomsttrygghet. Genom den kan den arbetslöse helt engagera sig i att söka nytt jobb, eller förkovra sig för att få plats på arbetsmarknaden. Omställningstrygghet leder till att fler av oss vågar byta jobb även om risken för arbetslöshet i det nya företaget är större, eller kanske vågar drömmen att starta eget.
Förslaget till förändringar i a-kassan försämrar den tryggheten. Därmed försämras också arbetsmarknadens sätt att fungera. Det troliga resultatet blir färre jobb, inte fler som regeringen hoppas.
När dessutom förslagen leder till försämringar för studerande, för deltidsarbetande, att kvinnor missgynnas och att dramatiskt höjda avgifter införs, på ett helt godtyckligt sätt - då måste vi protestera, med all vår kraft.
Förslagen som regeringen lagt fram är helt enkelt onödiga, ogenomtänkta och orättvisa. Vi behöver nu, mer än någonsin, en bra a-kassa. Därför är arbetet för en trygg omställningsförsäkring inte slut efter riksdagsbeslutet.
Sture Nordhordförande TCO
