Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sverige föreslår övervakning av kommunikation

Regeringen föreslår övervakning av alla medborgare i EU. All data- och teletrafik ska sparas i upp till tre år för att kunna användas av polisen. Teleoperatörerna ryggar inför förslaget.
Publicerad
- Det är tekniskt ogenomförbart, säger Jan Tjernell, chefsjurist på Tele2. Det skulle bli sådana enorma datamängder att det knappt går att greppa med tanken. Kostnaderna skulle bli obegripliga.
Lagförslaget kommer från justitieminister Thomas Bodström. Det innebär att tele- och internetoperatörer i EU-länderna skall tvingas lagra detaljerade uppgifter om varje hemsida som besöks, varje mejl som skickas, varje telefonsamtal som rings. Dessa så kallade trafikdata skall sedan indexeras och göras sökbara för polisen i ett till tre år. Syftet är att lösa fler grova brott. Kostnaden skall skattebetalarna stå för.
Svårigheterna är många. Bland annat är IP-telefoni hundratusentals gånger tyngre att lagra än analog teletrafik. Men även ett enstaka besök på Aftonbladets hemsida genererar 128 A4-sidor data som operatörerna i framtiden skall tvingas plocka ur systemen och spara. Dessutom skall operatörerna enligt lagförslaget tvingas indexera informationen så att den blir sökbar. Det kräver ytterligare tio gånger mer datakapacitet.
- Vi skulle behöva asfaltera Gotland för att ställa våra diskar på. Politikerna har tänkt fram en önskelista utan att ta reda på vad som är görligt, säger Jan Tjernell på Tele2.
Även förre säpochefen Anders Eriksson avfärdar förslaget som tekniskt omöjligt i sin nuvarande utformning. Anders Eriksson leder en statlig beredning för rättsväsendets utveckling, BRU.
Ulf Wallenthein, ämnesråd på justitiedepartementet, anser att förslaget är realistiskt. Han hänvisar till Italien där tele- och internetoperatörer redan i dag enligt lag tvingas lagra trafikdata i fyra år. Men enligt Anders Eriksson fungerar denna lag inte i praktiken. Myndigheterna ser enligt honom konsekvent mellan fingrarna.
I juni skall lagförslaget enligt tidplanen vara färdigförhandlat i EU.

THOMAS HELDMARK

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.