LO gläds också åt målformuleringar som hållbar utveckling, jämställdhet, konsumentskydd och åtgärder mot diskriminering. Rätten att strejka och träffa kollektivavtal garanteras. Nationell praxis och lag ska beaktas vid tolkning av arbetsrätten.
Även TCO och Saco väntas i skrivande stund uttala sig positivt, även om remissyttrandena inte är klubbade. Fördelarna anses överväga ur ett fackligt perspektiv. De fackliga centralorganisationerna tar inte ställning till saker som gemensam säkerhets- och utrikespolitik.
Europeisk fackföreningsrörelse var med och påverkade den nya konstitutionen redan när den arbetades fram under det så kallade framtidskonventet. Förslaget är tänkt att träda i kraft i november 2006, om det antas av samtliga 25 medlemsstater. Hittills har fyra länder sagt ja: Ungern, Slovenien, Litauen och Spanien. Tio länder låter invånarna avgöra genom folkomröstningar. I övriga, bland dem Sverige, fattar riksdagen beslutet.
Den europeiska fackliga samorganisationen EFS sa ja till fördraget i december. Inför folkomröstningen i Frankrike 29 maj har flera fack bestämt sig för att driva en nej-linje. En anledning uppges vara det fackliga motståndet mot tjänstedirektivet, som i sin ursprungliga form hotar kollektivavtalen och öppnar för lönedumpning när tjänsteföretag fritt ska kunna operera över gränserna i EU.
Men kommissionens förslag till tjänstedirektiv är inte en del av det nya fördraget. Tjänstedirektivet strider mot både det nuvarande Nicefördraget och den nya konstitutionen, som professor Niklas Bruun vid Arbetslivsinstitutet påpekat. Direktivet är utsatt för en massiv kritik och kommer att omarbetas. LO, TCO och Saco har framfört gemensamma invändningar.
Att ett speciellt direktiv används som tillhygge i debatten om konstitutionen visar att kvardröjande EU-fientliga stämningar inom både fackföreningar och politiska partier kan påverka beslutsfattandet. Fackliga ledare i Frankrike som är positiva till fördraget menar att folkomröstningen kommer att handla om något helt annat, typ Chiracs inrikespolitik, utlokaliseringar och Turkiets eventuella medlemskap i unionen.
Kommer konstitutionens 448 artiklar tryckta på ungefär lika många sidor att påverka arbetsrätt och fackliga villkor i Sverige?
Professor Niklas Bruun betraktar det som "ett klart steg framåt" att rätten till förhandlingar och kollektiva åtgärder, inbegripet strejk, blivit en del av fördragstexten. Formerna för den sociala dialogen mellan EU:s institutioner och arbetsmarknadens parter är i dag en del av Maastrichtprotokollet och får som fördrag en starkare ställning men innebär i praktiken ingen skillnad.
Det rättsliga skyddet i förslaget till "grundlag" för EU betyder nog mer för anställda i de tio färskaste medlemsländerna än för svenska löntagare. Endast Sverige drev kravet på att fackliga sympatiåtgärder över gränserna borde införas som en femte frihet i unionen. Här nåddes inga framgångar. Därför kvarstår obalansen mellan företagens kommersiella rörelsefrihet och fackets möjlighet att påverka.
BJÖRN ÖIJER