HTFs förhandlingar med arbetsgivarna i Svensk Handel strandade i mitten av april. Det var ett tecken på att man högre upp i arbetsgivarhierarkin började styra Svensk Handels agerande vid förhandlingsbordet. Ett allt för frikostigt avtal för LO-grupperna skulle inte upprepas, var strategin.
Svensk Handel är med i Svenskt Näringsliv. Dess inre cirkel hade tydligen bestämt att de handelsanställdas avtal inte skulle upprepas för andra grupper.
Enligt tradition ska arbetare och tjänstemän i industrin gå först i avtalsrörelserna och deras löneökningar blir därefter mall för avtalen i andra branscher. Så höga löneökningar som industrin tål klarar Sverige, men inte mer.
Den här gången innebar industrins uppgörelse tioprocentiga löneökningar på tre år, medan handeln skulle få mellan 11 och 13 procent på samma tid.
När avtalet var klart, men ännu inte undertecknat försökte Svenskt Näringsliv att stoppa det. Handelsarbetsgivarnas hövding Dag Klackenberg blev kallad till organisationen för "rektorssamtal och klasstryk", som han själv beskrev mötena.
LO-förbundet Handels var tvungna att varsla om konflikt i påskhandeln. I praktiken var det ett stöd till handelsarbetsgivarna mot Svenskt Näringsliv.
Om Svenskt Näringsliv fortsatte att hindra arbetsgivarna att skriva under uppgörelsen skulle den viktiga påskhandeln störas.
Medlarna som kallades in hade inget att medla om och efter några dagar skrev parterna på den ursprungliga uppgörelsen som man hela tiden varit överens om.
När detta avtal var undertecknat fick HTF:s förhandlingar för tjänstemän inom handeln hög fart. Arbetsgivarna erbjöd HTF:arna lika stora löneökningar som industritjänstemännen hade fått.
Men plötsligt, i mitten av april, sänkte arbetsgivarna sitt bud med ett par procent. Inom HTF väckte det mycket irritation, eftersom det strider mot all etik som finns i förhandlarkretsar att sänka ett redan givet bud.
En rimlig tolkning är att när Svenskt Näringsliv misslyckades med att stoppa LO-förbundet Handels gör man allt för att deras avtal med handelsarbetsgivarna inte ska upprepas med HTF. Men varför måste handeln för den skull gå ifrån sitt tidigare bud till HTF på industrins nivå?
Och var Handels avtal så mycket bättre än vad industrin fick?
Procentsatserna blir i det här fallet en dimridå som skymmer verkligheten.
Lönerna i handeln är lägre än inom industrin. För att handelsanställda ska få lika stora löneökningar i kronor som industrins LO-grupper måste de ha mer i procent.
Samma förhållande gäller för HTF:are och industritjänstemän.
Och det är ju kronorna som betalar maten - inte procenten.