Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Stort stöd för att krympa löneklyftorna

Alltfler vill minska löneklyftorna mellan olika yrkesgrupper, visar en rapport från LO.
Publicerad
Inom LO, TCO och Saco anser 83 procent att löneskillnaderna är för stora, inom TCO 84 procent, men inom Sif 74 procent.
- Verkligheten avviker ifrån vad man anser rimligt. Under 1990-talet ökade löneskillnaderna med 20 procent. Nu vill man ha mindre skillnader, säger LO:s utredare Sven Nelander.
Samtidigt som alltfler inom TCO anser att kvinnor har för låg lön i förhållande till män går åsikterna i motsatt riktning bland sifarna. För tio år sedan ansåg 89 procent att kvinnorna hade för låg lön, i fjol delades den uppfattningen av 84 procent.
- 1993 var det kris på arbetsmarknaden, dåliga tider kan påverka vad man prioriterar. Att löneskillnaderna mellan män och kvinnor inte förändrats mer är ett misslyckande, säger Sven Nelander.
När tolv yrken rangordnats efter rimlig lön görs det på ett sätt som till stor del överensstämmer med verkligheten. Sedan 1998 har dock en förändring skett. Nu placeras rektorn för en skola före en försäljningschef. I verkligheten har rektorn en månadslön på 29 800 kronor, när försäljningschefen tjänar 43 500 kronor.
- Rektorn har ett stort ansvar för barnen och för en bra skola. Rektorn kan ses som en företagsledare. Utbildning är snäppet viktigare än produktion, säger Sven Nelander.
Vilka faktorer som anses viktiga för lönens storlek har skiftat under årens lopp. Sifarna har uppvärderat skicklighet i arbetet, bred och mångsidig erfarenhet från arbetslivet, att utföra arbetet väl liksom arbetsledande uppgifter.
Jämfört med hela TCO anser färre sifare att utbildningens längd borde vara en viktig faktor för lönen.
Nästan lika många sifare anser att stort ansvar för vård och människor är lika viktigt som stort ansvar för maskiner.
Att lönen ska påverkas av att det råder stor brist på arbetskraft inom yrket anser 38 procent av sifarna jämfört med 48 procent inom Vårdfacket. Inom båda grupperna anses det lika viktigt att företaget går med stor vinst.
LO:s rapport bygger på 7 000 intervjuer under våren 2002, som genomförts av SCB.

CHRISTINA SWAHN


Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.