Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Största möjliga öppenhet

Information är makt. Den som styr informationen har också makt.<br />Jag kom att tänka på detta med anledning av att diskussionen om en sammanslagning av HTF och Sif nu drar igång.<br />
Publicerad
Vis av erfarenheten från Trioprojektet för några år sedan, det som handlade om att HTF, SKTF och ST skulle bilda ett nytt storfack, vet jag att det finns en stark vilja att styra informationen. Jag har samlat mycket material från den tiden. Man kan förenklat påstå att HTF:s ledande företrädare ville informera fram ett ja till storförbund. Det var kombinerat med en hård press mot de som tyckte annorlunda.
Den här gången tror jag inte att diskussionerna blir lika inflammerade av två skäl:
Trioprojektet var en konstruktion där man i ett förbund försökte förena löntagare från helt skilda värdar - den konkurrensutsatta privata sektorn i HTF med de offentliga, skattefinansierade verksamheter i stat och kommun. Argumenten för en sådan sammanslagning var inte givna. Det fanns också en stor oro för att motståndare till sammanslagning skulle lyckas sticka hål på argumenten för Trio. Dessutom fanns farhågor för att det nya förbundet skulle få dålig ekonomi, eftersom medlemsminskningen i de offentliga förbunden var avsevärd.
I den nu aktuella diskussionen om ett samgående mellan HTF och Sif har de flesta spontana kommentarer inom HTF varit positiva. Även personer som inte stödde Trioprojektet är nu positiva. Det tror jag beror på att HTF och Sif är två förbund som lever i samma värld, medlemmarnas finns i det konkurrensutsatta näringslivet. De båda förbunden har samma motpart i Svenskt Näringsliv. Om HTF får igenom en förbättring i sina kollektivavtal vet arbetsgivarna att den kommer också att slå igenom på Sif:s område och omvänt. Ett
samgående innebär en direkt nytta i fackets kärnverksamhet - förhandlingarna om löner och villkor. Det kommer man också att tydligt se lokalt ute på arbetsplatserna.
Även om de första kommentarerna varit entydigt till stöd för en sammanslagning innebär det inte att debatten därmed är avslutat eller att de som har en annan åsikt inte ska få föra fram den i sin förbundstidning Lön&jobb. Tvärtom, en uppgift för förbundstidningen är att stimulera till debatt.
I de diskussioner som nu inleds spelar alltså Lön&jobb en central roll. Vår roll är dels att ge så mycket information och nyheter i frågan som möjligt, dels att släppa fram olika åsikter om sammanslagningen. Även minoriteters uppfattningar är viktiga.
Hur har redaktionen valt att agera i inledningen av dessa diskussioner om en eventuell förbundssammanslagning?
På sidorna 30 - 31 har vi inte bara skrivit om styrelsernas beslut, utan också referat de bakgrundsrapporter som låg till grund för besluten. Innehållet i rapporterna har redaktionen ansträngt sig för att få med i detta nummer. En kommentar som jag fått är att tidningen kunde vänta med att referera underlaget till sitt aprilnummer. Om redaktionen hade agerat på detta sätt skulle läsarna haft informationen först om en dryg månad.
Men demokrati är inte något man gör sedan, utan den utövas här och nu. Det är inte heller så att olika medlemmar har olika vikt när det gäller att delta i debatten om en sammanslagning av HTF och Sif. I en sådan frågan som gäller förbundets framtid väger varje medlems åsikt lika tungt, vare sig man sitter i förbundsstyrelsen eller enbart är en betalande medlem utan förtroendeuppdrag. Alla måste ha möjlighet att delta i debatten och alla måste ha god information för att kunna bilda sig en egen uppfattning.
Syftet med pressfrihet och tryckfrihetslagstiftning (och offentlighetsprincipen) är att medborgarna ska kunna delta i demokratin. Överfört på den fackliga tidningen Lön&jobb är vår uppgift att ge så mycket information att HTF-medlemmarna kan delta i förbundets demokrati, inte minst genom att föra fram sina åsikter och därmed vara med och påverka viktiga beslut. Därför är vår roll i debatten om en sammanslagning att verka för öppenhet, låta många åsikter komma till tals och inte vänta med att informera.


Information är makt. Den som styr informationen har också makt.
Jag kom att tänka på detta med anledning av att diskussionen om en sammanslagning av HTF och Sif nu drar igång.
Vis av erfarenheten från Trioprojektet för några år sedan, det som handlade om att HTF, SKTF och ST skulle bilda ett nytt storfack, vet jag att det finns en stark vilja att styra informationen. Jag har samlat mycket material från den tiden. Man kan förenklat påstå att HTF:s ledande företrädare ville informera fram ett ja till storförbund. Det var kombinerat med en hård press mot de som tyckte annorlunda.
Den här gången tror jag inte att diskussionerna blir lika inflammerade av två skäl:
Trioprojektet var en konstruktion där man i ett förbund försökte förena löntagare från helt skilda värdar - den konkurrensutsatta privata sektorn i HTF med de offentliga, skattefinansierade verksamheter i stat och kommun. Argumenten för en sådan sammanslagning var inte givna. Det fanns också en stor oro för att motståndare till sammanslagning skulle lyckas sticka hål på argumenten för Trio. Dessutom fanns farhågor för att det nya förbundet skulle få dålig ekonomi, eftersom medlemsminskningen i de offentliga förbunden var avsevärd.
I den nu aktuella diskussionen om ett samgående mellan HTF och Sif har de flesta spontana kommentarer inom HTF varit positiva. Även personer som inte stödde Trioprojektet är nu positiva. Det tror jag beror på att HTF och Sif är två förbund som lever i samma värld, medlemmarnas finns i det konkurrensutsatta näringslivet. De båda förbunden har samma motpart i Svenskt Näringsliv. Om HTF får igenom en förbättring i sina kollektivavtal vet arbetsgivarna att den kommer också att slå igenom på Sif:s område och omvänt. Ett
samgående innebär en direkt nytta i fackets kärnverksamhet - förhandlingarna om löner och villkor. Det kommer man också att tydligt se lokalt ute på arbetsplatserna.
Även om de första kommentarerna varit entydigt till stöd för en sammanslagning innebär det inte att debatten därmed är avslutat eller att de som har en annan åsikt inte ska få föra fram den i sin förbundstidning Lön&jobb. Tvärtom, en uppgift för förbundstidningen är att stimulera till debatt.
I de diskussioner som nu inleds spelar alltså Lön&jobb en central roll. Vår roll är dels att ge så mycket information och nyheter i frågan som möjligt, dels att släppa fram olika åsikter om sammanslagningen. Även minoriteters uppfattningar är viktiga.
Hur har redaktionen valt att agera i inledningen av dessa diskussioner om en eventuell förbundssammanslagning?
På sidorna 30 - 31 har vi inte bara skrivit om styrelsernas beslut, utan också referat de bakgrundsrapporter som låg till grund för besluten. Innehållet i rapporterna har redaktionen ansträngt sig för att få med i detta nummer. En kommentar som jag fått är att tidningen kunde vänta med att referera underlaget till sitt aprilnummer. Om redaktionen hade agerat på detta sätt skulle läsarna haft informationen först om en dryg månad.
Men demokrati är inte något man gör sedan, utan den utövas här och nu. Det är inte heller så att olika medlemmar har olika vikt när det gäller att delta i debatten om en sammanslagning av HTF och Sif. I en sådan frågan som gäller förbundets framtid väger varje medlems åsikt lika tungt, vare sig man sitter i förbundsstyrelsen eller enbart är en betalande medlem utan förtroendeuppdrag. Alla måste ha möjlighet att delta i debatten och alla måste ha god information för att kunna bilda sig en egen uppfattning.
Syftet med pressfrihet och tryckfrihetslagstiftning (och offentlighetsprincipen) är att medborgarna ska kunna delta i demokratin. Överfört på den fackliga tidningen Lön&jobb är vår uppgift att ge så mycket information att HTF-medlemmarna kan delta i förbundets demokrati, inte minst genom att föra fram sina åsikter och därmed vara med och påverka viktiga beslut. Därför är vår roll i debatten om en sammanslagning att verka för öppenhet, låta många åsikter komma till tals och inte vänta med att informera.

Carl von Schéele
chefredaktör

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.