Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Stor osäkerhet kring tredje avtalsåret

Inflationen håller på att äta upp löneökningarna. Frågan är nu om det tredje avtalsåret ska sägas upp.
Göran Jacobsson Publicerad 17 juni 2008, kl 11:02

Kollega har ringt runt till några klubbar och det finns ingen entydig vilja att säga upp det tredje avtalsåret. Inflationen ökar samtidigt som konjunkturen mattas.

I 59 av Unionens 94 avtal finns möjligheten att säga upp det tredje avtalsåret. 14 av dem kan sägas upp före sista september. Det rör sig i första hand om avtal inom industrin. Resten av avtalen kan sägas upp någon gång under tiden fram till 28 februari nästa år. Unionen kommer att ta ställning till tredje avtalsåret i mitten av september.

- Det är väldigt trist att till en medarbetare som gjort ett gott arbete ge en lönehöjning som ligger under nuvarande inflation, säger Annelie Johannesson, ordförande för Unionen-klubben på America Express business travel.
Hon berättar att klubben noterat att inflationen är betydligt högre än tidigare. Själv har hon ännu inte tagit ställning till hur Unionen bör göra med resten av avtalsperioden.

Inte heller Stig Axelsson, Unionenklubbens ordförande på Volvo personvagnar i Göteborg, är säker på vad som bör göras. Han pekar dock på att facket tidigare sagt att avtalen ska ge reallöneökningar annars ska de sägas upp, men samtidigt går ekonomin inte så bra och för Volvo personvagnar går det inget vidare.

För Scania i Södertälje går det däremot lysande. Fackordföranden Håkan Thurfjell konstaterar att det i löneavtalen inte finns täckning för den nuvarande inflationstakten på 4 procent.
- En lönerörelse är svår när en del företag går bra medan andra inte alls gör det. Faran med en omförhandling är att arbetsgivarna vill ha lägre löneökningar än vi redan har. Stridsåtgärder tror inte jag vi tjänar på. Det är bara att titta på sjuksystrarna, säger Unionenordföranden på Scania.

På Scania har det lokala tjänstemannaavtalet givit mer än det centrala under de två första avtalsåren. Dessutom får alla anställda en bonus på 28 000 kronor och en engångssumma på 5 000 kronor till semestern.

På grossistföretaget Ahlsell i Mölndal har tjänstemannaklubben diskuterat inflationsutvecklingen.
- Vi kan räkna med att det tredje årets höjningar äts upp av inflationen. Hur vi än gör kan vi inte få till något bättre, säger Anders Holger-Nilsson.

I de lokala förhandlingarna i år fick klubben ut något mer än det centrala avtalet. Mer än en tredjedel av klubbens medlemmar valde dock att förhandla själva. Deras påslag blev i genomsnitt nästan 1 procentenhet lägre än för dem klubben företrädde.

Även de 1 600 medlemmarna i Unionenklubben på IKEA fick större löneökningar än vad det centrala avtalet föreskriver.
- När inflationen går över 4 procent börjar det göra ont, men jag tror inte att det är läge att säga upp avtalet. Risken nu är att arbetsgivarna säger upp avtalet, säger Conny Andersson, klubbordförande på IKEA.

Krista Loiske, klubbordförande på ABB i Västerås, har inte tagit ställning. Hon oroar sig dock för att det ser ut att bli det första året utan reallönehöjning på länge. Dessutom pekar hon på att i de centrala förhandlingarna var ambitionen stark att avtalet skulle ge reallöneökningar.

- Det är en stor process att säga upp det tredje avtalsåret och förhandla på nytt. Samtidigt vet jag inte riktigt hur den ekonomiska utvecklingen ser ut. Jag behöver mer fakta för att ta ställning, säger hon.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.