Av remissvaren att döma är det inte alla som gillar den här förändringen. Hur ska den som bara pluggat kunna vara med och påverka villkoren på en arbetsplats?
I ett nytt kaxigt, offensivt fack är det nödvändigt att fånga upp de frågor som unga och nya på arbetsmarknaden har. Dessa personer måste kunna väljas som ombud till kongress och regionala beslutande församlingar.
Om förslaget tas skulle en studerandemedlem till och med kunna väljas till förbundsordförande. Det enda förbehåll som anges i kommentarerna till stadgarna är att förbundets ledande förtroendevalda "bör ha en bred egen facklig erfarenhet". Det som i så fall får prövas är om studentfacklig verksamhet ska anses nog meriterande.
Pensionärsmedlemmar ska däremot inte vara valbara. De får nöja sig med motions- och yttranderätt. Inkonsekvent, kan man tycka, eftersom dessa medlemmar kan ha en gedigen facklig erfarenhet och likt de studerande bara betalar en symbolisk medlemsavgift. Åldersdiskriminering?
Precis som i dagens HTF föreslås också anställda i det nya förbundet kunna väljas till de allra högsta förtroendeposterna. Även detta har rest vissa invändningar, inom Sif. Avdelning Mellannorrland tycker att de anställda cheferna redan i dag har ett stort inflytande och "helt andra möjligheter än förtroendevalda att göra sig kända".
Två andra sätt att stärka demokratin har bemötts enbart positivt under remissrundan. Det gäller dels friheten att experimentera med andra fackliga verksamhetsformer på jobbet än klubbar och arbetsplatsombud, dels möjligheten att bilda samverkansgrupper på regional och nationell nivå. Samverkansgrupper kan bestå av medlemmar utan klubb, arbetslösa, ungdomar eller bildas efter bransch, yrke och ort. Borta är rädslan för att den typen av nätverk ska utvecklas till fraktioner. I stället ses nätverken som ett sätt att öka kontakterna och samhörighen inom organisationen.
I arbetet med stadgar, handlingsprogram och visionsdokument har både HTF och Sif fått kompromissa om vissa hjärtefrågor. HTF fick inte gehör för en jämställdhetskommitté, men jämlikhet lyfts in i stadgarnas portalparagraf om alla människors lika värde. Sif lyckades inte behålla sitt fokus på unga akademiker i arbetet med att rekrytera nya medlemmar. Det är ännu oklart om det nya sammanslagna förbundet ska direktrekrytera på högskolorna eller överlåta det på tvärfackliga Tria-samarbetet, som HTF i dag har ihop med offentliga facken SKTF och ST.
Ytterligare ett verktyg för ökad medlemsdemokrati är att alla ska kunna lägga förslag, motioner, när som helst och få svar inom tre månader från region- eller förbundsstyrelsen. Alltså, smida medan järnet är varmt. Risken för skendemokrati är här uppenbar. Vem vill vänta ett helt kvartal på ett svar att motionen bollas vidare till nästa årsmöte eller i värsta fall nästa kongress om tre, fyra år? Ska detta upplevas som ökat inflytande måste förtroendevalda och anställda ta sig ordentligt i kragen 1 januari 2008.
BJÖRN ÖIJER