Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sören, IT-ansvarig: Ibland vill vi ha bra betalt - ibland inte

På Afrikagrupperna har receptionisten, den it-ansvarige och chefen haft samma lön. Det är nu på väg att förändras. Även i Solidaritetsrörelsens hus är det nya tider.<br />
Publicerad
I Solidaritetsrörelsens hus på östra Södermalm i Stockholm finns många föreningar som jobbar för en rättvisare och bättre värld. En av dem är Afrikagrupperna, med 25 anställda i huset, och lika många i olika afrikanska länder. De som börjar jobba här har inte som främsta drivkraft att tjäna pengar precis.
Men även en som brinner för en bättre utveckling i Afrika behöver äta, bo och få en vettig pension.
Just det sistnämnda har de anställda börjat tänka mer på nu eftersom det för första gången hänt att en av dem har gått i pension. Att tjäna 23680 kronor som allra mest ger inte så mycket i slutänden.
Så mycket tjänar Sören Karlsson efter att ha jobbat 19 år för föreningen. Och så mycket tjänar de flesta andra. På Afrikagrupperna har man en 9-gradig löneskala, och eftersom de allra flesta jobbat länge och har stor erfarenhet ligger de på det högsta lönesteget. I de olika stegen värderas saker som om man varit aktiv i organisationen, om man arbetat i Afrika, utbildning, erfarenhet etc.
Som nyanställd kan man gå in högt upp i systemet, om man får många pluspoäng.
-Alla yrkesuppgifter har haft samma värde, därför tjänar receptionisten, ekonomiassistenten och kanslichefen lika mycket, berättar Sören.
Eller rättare sagt, har tjänat. För redan för några månader sedan infördes ett chefstillägg på några tusen, och det var bara början på en större förändring som kommer att påverka alla. Hela lönesystemet ska göras om, vilket Sören Karlsson tycker är bra.
-Men ingen här vill nog ha helt individuell lön, konstaterar han.
-Det är dubbelt för oss - vi är både anställda och medlemmar. Vi vill ju att pengarna ska användas för Afrika, så ibland vill vi ha bra betalt, ibland inte.
Som IT-ansvarig är han en av dem som på arbetsmarknaden har ett relativt högt värde, och därför skulle kunna hävda sig i en löneförhandling, men egentligen vill han inte veta vad han skulle kunna tjäna:
-Jag vill inte forska i vad jag skulle få för lön på ett annat ställe, det skulle bli lite för jobbigt...
Hur lönesystemet ska göras om är inte klart än, förhandlingar pågår. Och vägen till ett nytt system är ganska jobbig. Handlar ett nytt system om att värdera människor? Många värjer sig mot tanken.
Själv har Sören ingen uppfattning om hur mycket mer i pengar han skulle vilja ha.
-Men jag tycker att det ska finnas olika tjänstekategorier i det nya systemet och att man ska ha nåt för att man utvecklas i jobbet.
Även i fortsättningen måste drivkraften för de anställda vara något mer än pengarna.
-Afrikagrupperna har ingen vilja att konkurrera med andra arbetsgivare bara genom lönen; pengar är bara en liten del av paketet. Det finns andra positiva sidor av jobbet, till exempel att man får inflytande, att man ibland får resa till Afrika och att man får jobba med något man brinner för.
Det är en balansgång. Afrikagrupperna, och andra organisationer, professionaliseras och yrkeskunniga kräver ordentligt betalt under rimliga villkor, samtidigt som det finns många unga människor som skulle vilja jobba i biståndsbranschen för nästa ingen lön alls. Professionaliseringen märks också genom en vilja att minska okontrollerad övertid, och att man bildat fackklubb så att besluten fattas vid ett förhandlingsbord, och ingen annanstans.
När Sören började i Solidaritetshuset för 19 år sedan var lönen 7 000 kronor. Efter att ha haft diverse jobb bland annat i fotobutik, på lager och på korvfabrik, kändes det rätt att få fortsätta på det Afrikaspår som påbörjades i och med en Zimbabweresa på Den resande skolan i Vilhelmina. Han började som ekonomiassistent, och sen dess har han gjort - och lärt sig massor - i Afrikagrupperna.
-Jag har jobbat med försäljning och import av afrikanskt hantverk, startat butik, jobbat med hemsidan och nu datorer. Nu är jag ansvarig för datorerna i Sverige - men var ansvaret slutar är ganska luddigt. Andra kanske tycker att jag är ansvarig för datorerna i de fem länder vi jobbar med i Afrika också...
I alla fall får han fixa en del när han är där. För tillfället är han på väg till Zimbabwe och Sydafrika. Denna gång på semester. Månne slipper han datorerna då?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.