Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Skatteregler stoppar bidrag till hiv-forskning

Omkring en tredjedel av de anställda utnyttjar inte sitt friskvårdsbidrag. Men att skänka friskvårdspengarna till hiv-forskning i stället för att gå och träna är inte okej, enligt Skatteverket.
Niklas Hallstedt Publicerad

Det rör sig om stora summor friskvårdspengar som aldrig används. 1,2 miljoner människor sägs aldrig ta del av bidraget från företagen, ofta på mellan 1 500 och 3 000 kronor per år, trots att de har möjlighet.

Det har insamlingsstiftelsen Let´s talk hiv tagit fasta på.  På sin hemsida  öppnar de för möjligheten att skänka pengarna till dem: "Så om du inte vill ha ditt bidrag själv, ge det till någon som faktiskt behöver det. Vi kallar det Hiv-bidraget". När man skänker valfritt belopp till dem får man i stället en träningsfilm. Kvittot ska man sedan kunna lämna in hos det egna företaget för att sedan kvittera ut sitt friskvårdsbidrag.

Men den anställde som försöker sig på det riskerar att få en obehaglig överraskning. På Skatteverket skulle de aldrig godkänna detta som friskvårdsbidrag, säger rättsspecialisten Sofia Malmring.

- Vår uppfattning är för det första att pengarna ska användas till de anställdas friskvård, inte andras. För det andra anser vi inte att pengarna ska användas till inköp av träningsutrustning. Det här användandet överensstämmer inte med våra regler.

Naturligtvis är det fritt fram för företaget att ersätta den anställde för gåvan till Let´s talk hiv, men i sådant fall kommer Skatteverkets uppfattning vara att det handlar om en löneutbetalning.

- Det kommer inte att vara skattefritt som friskvårdsbidraget, och arbetsgivaren kommer att behöva betala arbetsavgivaravgift. Det blir dyrare både för den anställde och företaget, säger Sofia Malmring.

Skatteverkets regler säger att friskvårdsbidraget kan användas till motionsaktiviteter av "enklare slag", exempelvis gymnastik, tennis och olika lagsporter. Andra slag av friskvård som godkänns är kostrådgivning och information om stresshantering.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.