Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sifs chefsekonom ser stora risker med MAN:s uppköp

Scaniafacken har reagerat kraftigt på MAN:s avtal med sina anställda i München, som garanterar anställning till 2012. Enligt Sifs Nils-Åke Carlsson finns det flera anledningar till oro.
Publicerad
- Det är klart att de har anledning att vara oroliga på Scania. Dels för villkoren i avtalet, dels hur ägarskapet och lojaliteten till Bayern ser ut. Olika tyska företag har olika lojalitet till sin hemort, säger Nils-Åke Carlsson, Sifs chefsekonom.
Fordonsindustrin i Tyskland har sedan länge en tradition av att köpslå med flexibilitet och anställningstrygghet. Starka fackförbundet IG Metall har på flera fabriker lyckats garantera personalen anställning många år fram i tiden. I gengäld har man ofta gått med på att öka arbetstiden med bibehållen lön. Så även på MAN:s fabrik i München. I somras tecknades ett avtal som garanterar personalen anställning i minst sex år. Enligt Nils-Åke Carlsson är det svårt för ett företag att dra sig ur en sådan uppgörelse.
I fredags uppmanade Scanias styrelse aktieägarna att säga nej till MAN:s bud, men det utesluter inte en affär framöver. Scaniastyrelsens främsta invändning tycks vara prislappen.
Visserligen skulle de svenska facken kunna försöka förhandla fram ett avtal liknande tyskarnas, det finns inga egentliga hinder. Men det finns inte en sådan tradition i Sverige.
- Vi skriver inte avtal om till exempel investeringar, och vi har inga anställningsavtal som påminner om dem i det gamla Sovjet. I Sverige har parterna ett underförstått handslag på att vi ställer upp med flexibilitet mot trygga jobb, säger Nils-Åke Carlsson.
Han menar att om man tvingar fram ett avtal där de anställda blir lovade jobb en viss tid, kan rationaliseringarna komma brutalt när avtalet löper ut.
En annan källa till oro för de Scaniaanställda kan vara MAN:s koppling till Bayern.
- Det är en oerhört viktig faktor. Jag tror att det är ett jättebayerskt företag, men det är bara min magkänsla. Jag skulle vara livrädd att lämna över mitt företag, säger Nils-Åke Carlsson.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.