Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sif-kritik mot höjning av a-kasseavgiften

De borgerliga partierna vill kraftigt höja avgifterna till a-kassan för att istället sänka skatten. Det innebär att det blir kännbart dyrare att vara med i facket.<br />
Publicerad
Den föreslagna höjningen med 150 kronor i månaden är mer än en fördubbling från nuvarande nivåer, rapporterar Ekot enligt Dagens Industris nätupplaga di.se.
Tanken är att staten ska spara tio miljarder kronor som ska användas till skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.
Ett annat syfte är att a-kassan ska bli mer självfinansierad. Men då bör också staten vara beredd att släppa ifrån sig en del ansvaret över hur pengarna används, anser Sif vikarierande förbundssekreterare Gösta Karlsson.
- Om man vill att systemet ska bli självfinansierat är det rimligt att staten samtidigt avhänder sig viss kontroll över regelverket, säger han.
Gösta Karlsson anser att a-kassan i ett sådant läge borde kunna vara fria att styra verksamheten till mer offensiva åtgärder mot arbetslöshet, exempelvis rekryteringsåtgärder eller för att bekosta praktikplatser.
- Om alliansens förslag bara handlar om att fixa finansiering till en skattesänkning så är man fel ute. Det vore en mycket egendomlig fördelningspolitik, säger Gösta Karlsson.
Bakom förslaget finns en strävan att individualisera välfärdssystemen, tror Gösta Karlsson. Det gör den enskilde mindre benägen att ta personliga risker, vilket i sin tur kan leda till sämre rörlighet på arbetsmarknaden, tror han.
Som en följd av den borgerliga alliansens förslag kommer den sammanlagda avgiften för a-kassa och medlemskap i facket att höjas. Gösta Karlsson befarar medlemsavhopp.
- Den risken finns. Men det behöver inte bli så om man samtidigt ser över hela systemet, säger han.
Gösta Karlsson ser det som önskvärt att företrädare för den borgerliga alliansen och de fackliga organisationerna satte sig samman och diskuterade förslagets konsekvenser i god tid före nästa val.

THOMAS HELDMARK

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.