Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sätt inte plåster på a-kassekortet - det blir bara merarbete i Arjeplog

Alla arbetslösa känner säkert till Arjeplog. Det är dit man skickar sitt a-kassekort. <br />Personalen på Inscanningscentralen har sett kort i många varianter.
Publicerad
Det är tisdag förmiddag på Datarutin Dokumentor, där Inscanningscentralen ingår. Personalen väntar på posten. På tisdagar brukar den innehålla så där en 50 000 a-kassekort, eftersom de flesta korten skickas på söndagar eller måndagar.
Postbilen kommer och det blir fart på personalen. Per Lampinen och Emil Nordin bär in lådvis med a-kassekort.
Förutom a-kassekort innehåller posten också andra handlingar, bland annat anmälan av arbetslöshet, som ska scannas, det vill säga läsas in i datorer och lagras digitalt.
När posten burits in ska a-kassekorten läggas i ordning och vändas rätt, så att scannern kan tolka informationen rätt.
Arbetet hade tagit kortare tid - Emil Nordin gissar på en tredjedel - om det inte vore för alla dem som lägger sina kort i kuvert. Dessa måste därmed sprättas upp först, vilket är tidsödande.
Lotta Eriksson, Per Lampinens kollega, misstänker att det kan kännas lite skamligt för en del att lägga ett a-kassekort på lådan. Många vill inte visa att de är arbetslösa. Därför lägger de korten i kuvert eller tillsluter dem på andra, mer eller mindre märkliga, sätt.
Per Lampinen berättar om några varianter:
-En del häftar ihop korten. I flera lager. Vi har till och med varit med om att någon använt ståltråd och sytt ihop kortet. Men det är ändå bättre än tejp.

Plåster är en annan metod
- och tuggummi ytterligare en.
Och så följer en lång rad historier om olika meddelanden som skickats med korten. "Önskar snabb utbetalning" hade någon skrivit på sitt kort. Eller så har barn ritat på korten, kanske i brist på annat ritpapper.
Ibland finns det bitmärken från en hund. Listan kan göras lång på alla märkligheter som följer med korten.
-Under julen händer det att ungar kastar smällare i postlådorna. Då blir korten alldeles svarta, säger Emil Nordin.
Per Lampinen tar med en bunt a-kassekort till scanning. Det går i rasande takt, på datorskärmen fladdrar de scannade korten förbi.
Därefter tolkar datorn informationen på korten. Ibland blir det fel - det kan handla om något kryss för mycket, att posten stämplat över någon ruta eller att avsändaren spillt kaffe på kortet. Dessa fel visas därefter på en datorskärm, och Per Lampinen rättar dem. Men om någon satt ett kryss för mycket går informationen vidare till respektive a-kassa, som i sin tur kontaktar avsändaren.
-Det blir problem när folk kryssar fel och skriver "fel" med en pil mot rutan och "rätt" med en pil mot den rätta rutan. Det Det skulle vara mycket enklare om alla följde instruktionerna, säger Per.

Men varken han eller kollegorna verkar vara särskilt sura över avsändarnas tillkortakommanden. De verkar mest skratta åt saken
.
Scanningen har inneburit en kraftig rationalisering: förr skickades korten till fackförbunden, till respektive sektion, där ett antal handläggare tog hand om dem. Nu sköts samma process av totalt tio personer, för landets samtliga a-kassor.
Nåja, inte riktigt alla, Fiskarna har ett eget system.
Ole Lampinen, vd för Datarutin Dokumentor, berättar att Fiskarna har lite speciella regler. När det till exempel stormar är fiskarna förhindrade att jobba. Men det innebär inte samma sak som rutan "förhindrad" på a-kassekorten.
Hanteringen av a-kassekorten svarar för 80 procent av Datarutin Dokumentors inkomster. Årligen tar företaget hand om omkring tio miljoner handlingar.
-Många anlitar oss för att slippa handskas med en massa papper. Det är lättare med en datafil. Och så blir kontrollen bättre när informationen kan nås via datorn, säger Ole Lampinen.
Omkring 50 personer jobbar på företaget. Att bara tio personer sköter hanteringen av a-kassekorten - som utgör merparten av handlingarna - beror på att den uppgiften kräver minst kringarbete.
Och det skulle som sagt gå ännu snabbare om det inte vore för dem som skickar sina kort i kuvert.
-Om jag slutar här och blir arbetslös, säger Per Lampinen och skrattar, ska jag häfta, limma, klistra och tejpa ihop mina a-kassekort.




Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.