Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Risk att gå ur facket med pensionen runt hörnet

När pensionsåldern närmade sig ansåg Birgit Eriksson att det inte var så stor vits att vara med i facket längre. Hon gick ur, men bara en kort tid därefter kom hon att ångra sitt beslut.
Johanna Rovira Publicerad

Efter 23 år på samma företag och eftersom hon nästan kunde räkna dagarna fram till pensionen, gick Birgit Eriksson ur facket. Några år tidigare, när amerikanska ägare tog över företaget och bytte namn till GE Healthcare, hade det visserligen skett en markant förändring av personalpolitiken som framför allt de äldre anställda reagerade på, men Birgit kände sig trygg.

- Jag trodde de var nöjda med mig.

Beskedet kom som en blixt från klar himmel. Birgits tjänst skulle dras in och arbetsgivaren ställde henne inför ett ultimatum: Ta en tjänst på en annan avdelning eller säg upp dig själv.

Men Birgit ville varken ha den erbjudna tjänsten, som hon inte ansåg likvärdig den gamla, eller säga upp sig. Hon sökte hjälp hos fackklubben.

- Jag fick veta att jag hade rätt till 12 månaders uppsägningstid om jag istället blev uppsagd på grund av arbetsbrist.

Efter några möten med arbetsgivaren som hon upplevde som mycket obehagliga och till och med hotfulla, och efter att ha fått ett brev hembudat med varnande ord om arbetsvägran, gick Birgit med i facket igen. Klubben valde att företräda henne trots att den lika gärna kunnat neka henne hjälp eftersom hon faktiskt inte var medlem när problemen började.

Arbetsgivaren framhärdade i att Birgit skulle säga upp sig och få sex månadslöner eller ta tjänsten, men nu kunde facket sköta alla kontakter. Hon fick också hjälp att anmäla personalavdelningens agerande internt.

- Jag var mycket kritisk mot hur personalavdelningen behandlat mig. Jag upplevde alla märkliga möten och krav på att jag skulle säga upp mig som oerhört kränkande. Jag förstår inte varför de inte bara sa upp mig. Jag har en känsla av att de trodde att jag skulle vara snäll och foglig och att de skulle kunna komma undan med sina krav för att de visste att jag inte var med i facket, säger Birgit. 

Under hela tiden fortsatte hon att jobba och hennes chef agerade som att Birgit skulle ta den nya tjänsten. Situationen tog all Birgits energi, hon hamnade i obalans och fick sömnproblem. Till sist uppmanade klubben henne att gå till företagsläkaren.

Birgit blev sjukskriven och tiden gick, men efter att några chefer högre upp i organisationen fått nys om konflikten träffade klubben till slut en överenskommelse om 12 månaders arbetsbefriad uppsägningstid. Men det framgick inte vem som sagt upp vem, så när Birgit senare sökte sig till Trygghetsrådet, stötte hon på patrull. Och en ny utdragen cirkus tog vid.

Först nu, snart två år efter beskedet, har hon fått ut allt hon har rätt till och kan lägga den utdragna historien bakom sig.

- Nu klarar jag mig fram till pensionen, men hade jag varit tio år yngre är det tveksamt om jag hade vågat stå på mig, säger Birgit Eriksson. 

- Så länge du har en anställning har du ingen skyldighet att säga upp dig, säger Thomas Fahrenholz, ombudsman i region Uppland.

- Om arbetsgivaren vill omplacera dig är det din fulla rätt att tacka nej - och att tacka nej till en erbjuden tjänst är inte arbetsvägran. Däremot kan arbetsgivaren om de har uppfyllt sin omplaceringsplikt i samband med förhandling, eventuellt anses ha saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist.

Fakta

För att få hjälp av Unionen krävs att du har varit medlem i minst tre månader eller kommer in som ny medlem direkt från ett annat förbund. En fackklubb har dock rätt att göra undantag från regeln om ärendet gynnar klubben.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.