Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ris och ros åt budgeten

Att svensk industri får 1 miljard kronor för strategisk utveckling under en fyraårsperiod välkomnas av Sif. Men regeringens satsningar på forskning och utveckling i små företag och Industriella utvecklingscentra bedöms inte som tillräcklig.
Publicerad
Sif har tidigare flaggat för att förslag från den så kallade Bennetgruppen blir verklighet i regeringens budgetproposition. Där avsätts nu 1 miljard kronor till strategiska utvecklingsprogram för svensk industri. Branscher som satsas på är skog, metallurgi, fordon, läkemedel, IT/telekom och bioteknik.
- Då kan man sätta igång väldigt inriktad forskning på strategiska framtidsprodukter, säger Sifs förbundsekonom Gösta Karlsson som betonar vikten av att ha forskning i Sverige för att patent inte ska försvinna utomlands.
Men långtifrån tillräckligt anses de 20 miljoner kronor på fyra år vara som satsas på Industriella utvecklingscentra, IUC, där småföretag får möjlighet att satsa på forskning och utveckling.
- Det finns ett tjugotal IUC i landet, det här motsvarar knappt en halvtidstjänst var, åtminstone det dubbla behövs, säger Hans Palmqvist på Sifs enhet för strategisk utveckling.
Regeringens satsning på forskning och utveckling i små företag får också kritik. Ett nytt stöd på 100 miljoner föreslås. För att stödja forskning och utveckling i småföretagen utlovas nedsatt skatt.
- Men det kan bli svårt med skatteavdrag, i bioteknikbranschen lever många på kapitaltillskott från ägarna, då blir det inga bolagsskatter, säger Hans Palmqvist.
Förslaget att höja effektskatten på kärnkraftsproducerad el slår hårt mot jobben i energiintensiva företag anser han.
- Många koncerner är internationella, när de ser över var de ska lägga investeringarna tittar de på var kostnaderna är högst och lägst, säger Hans Palmqvist.
Höjs elen med 1 öre per kilowatt motsvarar det två års löneökningar för ett pappersbruk, enligt samverkansorganisationen Skogen Kemin Gruvorna Stålet som också räknat på ett annat exempel. På Hydro Polymers i Stenungsund skulle 1 öre per kilowatt ge en ökning av produktionskostnaden motsvarande 11 000 kronor för varje anställd på ett år.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.