Sveriges integrationspolitik går ut på att göra invandrare svenska. De ska snabbt lära sig språket, snabbt anamma svenska värderingar och den svenska livsstilen, för att kunna gå ut i samhället och konkurrera på "riktiga" svenska villkor. Vi försöker "höja" invandrare till vår svenska nivå i stället för att låta dem vara sig själva. Härur har skepticismen mot invandrare stigit, menar författarna till Det slutna folkhemmet.
- Rasismen begränsas inte till Sjöbo eller Klippan, den händer varje dag, hela tiden. 400 anmälningar kommer in varje år gällande diskriminering, säger Katarina Mattsson, fil dr i kulturgeografi på Karlstad universitet och medförfattare till rapporten Rasism i vardagen, som är en del av Agoras årsbok.
Detta kallas vardagsrasism, eller strukturell rasism. Den försiggår på arbetsplatser, i bostadskön, på restauranger, i politiken och är osynlig. Osynlig eftersom den oftast inte uppfattas, ens av utövaren själv och absolut inte uppmärksammas i media, menar Katarina Mattsson.
Men den finns. Och den känns.
Svenskars självbild är att vi är hyggliga och fredliga, menar författarna. Men invandrare har en helt annan bild av Sverige.
- Invandrare kommer hit och får reda på att deras tänkesätt är omodernt och traditioner oacceptabla. Vi ser dem som offer av sin egen kultur, säger Paulina de los Reyes, docent i ekonomisk historia, Lunds universitet.
Dessutom ignorerar vi deras erfarenheter.
- Vi accepterar till exempel inte utbildningar från andra länder, säger integrationsminister Mona Sahlin.
Hon erkänner också att man inom politiken lagt ner massor av tid och pengar för att mynta begrepp om invandrare, för att det ska låta "politiskt korrekt". Mona Sahlin tror att lösningen ligger i att ändra samhällets attityder och värderingar, så att invandrare får rätt att vara olika.
PERNILLA MATTSSON