Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Omorganisationer hindrar framgång

En tredjedel av landets stora och medelstora företag har gjort fyra eller fler omorganisationer de senaste fem åren. Det påverkar personalen negativt och gör verksamheten mindre framgångsrik, visar en ny undersökning från Unionen.
Ola Rennstam Publicerad

Nästan en omorganisation per år är en viktig orsak till att många stora och medelstora företag aldrig blir riktigt framgångsrika. Personalen får helt enkelt ägna för mycket tid till internt arbete, visar undersökningen som Unionen gjort bland 200 svenska vd:ar.
Enligt undersökningen finns det ytterligare två faktorer som bromsar upp företagens framgångsväg: dels att alltför få tillsätter sin vd internt och dels att de tar för lite hänsyn till personal- och företagskultur vid strategiska beslut.

- Företag som visar högst lönsamhet och tillväxt i sina respektive branscher kännetecknas av att de sätter kunder och anställda i fokus. Dessa företag genomsyras av synsättet att personalen är en viktig resurs, man är försiktig med omorganisationer, företagskulturen har stor betydelse och de tillsätter sin vd internt. Det positiva är att det finns en stor förbättringspotential, säger Unionens utredare Elisabeth Åberg.

Ledningens erfarenhet har större påverkan vid strategiska beslut än personalfrågor och företagskultur. Trots att personalen ses som en mycket viktig resurs tar ledningen i realiteten liten hänsyn till detta.
- Företag blir riktigt framgångsrika när de tar hänsyn till personal och existerande kultur på företaget när strategiska beslut fattas, säger Elisabeth Åberg.

Bara fyra av tio vd:ar är internrekryterade enligt undersökningen. Internt tillsatta chefer kan verksamheten bättre än externt rekryterade och kan därför överblicka vilka konsekvenser förändringar får för företaget.

Undersökningen visar att de mjuka frågorna i företagen har stor betydelse för framgång. Unionen menar att personalfrågorna behöver få större tyngd i företagen - inte minst eftersom det är lönsamt för dem.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.