Sedan 1999 är det förbjudet att köpa sex i Sverige. I Tyskland är det legalt att driva bordell och sexsäljarna är integrerade i samhället. Prostituerade har rätt till a-kassa, sjukpenning och pension som alla andra som arbetar.

Hur kommer det sig att två europeiska länder med likartade samhällsstrukturer har så olika synsätt på prostitution? Det försöker idéhistorikern Susanne Dodillet ge svar på i sin avhandling "Är sex ett arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet."

När sexköpslagen stiftades i Sverige var det för att tydligt markera att prostitution inte var något som kan accepteras. Med lagen ville man påverka samhällets syn på jämställdhet eftersom prostitution är ett uttryck för könsmaktstrukturer med manlig överordning och kvinnlig underordning menar Susanne Dodillet. I Tyskland antog man några år senare istället en lag som skulle jämställa sexsäljarna med andra yrkesverksamma.

En anledning till att man ser så olika på frågan enligt Susanne Dodillet är att svenskar har relativt stor tillit till staten medan tyskar ifrågasätter statens normbildning. Staten har inget att göra med hur sexuella relationer mellan samtyckande vuxna ska se ut, ansåg den tyska vänstern som drev igenom legalisering av prostitution.

Det är inte bara i Tyskland man ser på prostitution som ett yrke som alla andra. När Europafacket hade kongress i Sevilla för två år sen föreslog Holland att man skull ge de prostituerade fackliga rättigheter, flera andra länder var inne på samma linje. Genom fackligt medlemskap kan man hjälpa och ge stöd åt en utsatt grupp, menade holländarna. Men de svenska facken höll inte med. I deras föreställningsvärld finns inget som heter frivillig prostitution, och de protesterade därför vilt mot förslaget. Det slutade i en kompromiss, svenska fackföreningar har idag ingen skyldighet att organisera prostituerade.

Trots att det är förbjudet att köpa sex och att facken inte vill ha med prostituerade att göra, är det inte olagligt att sälja sex. Den som arbetar och tjänar pengar ska därför också betala skatt. Inkomster är skattepliktiga och därmed kan även prostitution betraktas som näringsverksamhet. Redovisade inkomster ger rätt till sjukpenning, föräldrapenning och pension, en anledning till att sexjobbare faktiskt betalar skatt i Sverige.

- Man vill ju ha en pensionsgrundande inkomst. Sexarbetarna väljer oftast att kalla sin verksamhet för nåt annat än vad det handlar om. Hur många som redovisar sina inkomster och därmed betalar skatt vet vi inte, säger Pia Blank Thörnroos, rättslig expert på Skatteverket.

Situationen blir minst sagt underlig i och med att det är förbjudet att köpa men okej att sälja sex. Men Skatteverkets grundinställning är ändå tydlig tycker Pia Blank Thörnroos. Ett åkeri kan inte få en f-skattsedel om de saknar trafiktillstånd.

- Och om någon ringer till oss och säger att de ska starta en verksamhet som säljer sex svarar vi att det inte kommer att gå. För i den bästa av världar följer folk lagen och då får sexsäljarna inga kunder. Men kunder kommer tydligen och det genererar en inkomst. Vad händer med den? Jo, den är skattepliktig.