Enligt förslaget till stadgar bör en nationell jämlikhetskommitté inrättas, som kommer att ha till uppgift att främja och säkerställa alla medlemmars möjligheter till inflytande och delaktighet oavsett kön, könsidentitet, etnisk bakgrund, religiös övertygelse, sexuell läggning, ålder och funktionshinder.
Det är en unik lösning att stadgereglera kommittén. Det betyder att den får ett mycket tungt inflytande i förbundet och kan bara upphöra med sin verksamhet om stadgarna ändras av kongressen, som sammanträder vart fjärde år. Dessutom måste man följa speciella röstregler för att ändra stadgarna.
- I ett så här stort förbund är det jätteviktigt att arbeta kontinuerligt med jämlikhetsfrågan och att ha ett övergripande jämlikhetsperspektiv. Alla medlemmar måste få möjligheter att föra fram sina åsikter och bli valda, säger Frida Wintenby, en av medlemmarna i den arbetsgrupp som tagit fram förslaget.
En tanke är att en rad referensgrupper ska knytas till kommittén, där olika grupperingar ska kunna föra fram sina synpunkter.
- I en demokratisk organisation är det fullt naturligt att arbeta aktivt med jämlikhetsfrågan. Det var tydliga medskick från båda förbundens kongresser att jämlikhetsfrågan är viktig, att vi ska ta tydlig ställning mot diskriminering, att vi måste lyssna på unga och studerande, att vi ska skapa ett nytt, modernt förbund som våra barn vill vara med i, säger Frida Wintenby.
- Med en jämlikhetskommitté skapar vi en plattform utifrån vilken jämlikhetsfrågan får en naturlig väg in i det nya förbundets demokratiska struktur. Det var så tanken om en jämlikhetskommitté föddes. Hur en eventuell jämlikhetskommitté sedan väljer att lägga upp sitt arbete är en fråga för framtiden.
Kjell Johnson, utredare på Sif och ledamot av arbetsgruppen, beskriver kommittén som en motor för jämlikhetsarbetet.
- Det bottnar inte alls i någon oro för att jämlikhetsfrågorna ska hamna i skymundan utan huvudsyftet är att ge dem en högre status och tydligare roll i förbundets arbete, i alla fall jämfört med inom Sif, säger han.
- Ur ett Sifperspektiv är den stora poängen att vi breddar arbetet, vi har jobbat både med jämställdhets- och mångfaldsfrågor, nu lyfter vi in det under samma hatt. Men kommittén kommer inte vara den enda formen, den ska ses som en pådrivare i ett arbete som pågår i många olika konstellationer.
Enligt remissförslaget kommer val till jämlikhetskommittén att ske på regionrådens årsmöten, varje region kan utse en ledamot. Kommittén sammanträder minst två gånger per år och rapporterar till förbundsråd och kongress.