Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Nej tack från fack till mer om arbetstid i lag

Arbetstid ska fack och arbetsgivare förhandla och avtala om - det är inget för politikerna. Det var fackens budskap på vänsterpartiets hearing om arbetstider i riksdagen i dag.
Bengt Colling Publicerad

Kommunal var ett undantag genom sitt krav på rätt till heltid. Annars var fackförbunden eniga om att arbetstidsfrågor ska hållas utanför politisk inblandning.
- Sifs avtalsrörelse 2001 stökades till väldigt mycket genom lagstiftningen om arbetstider som fanns då. Vi fick skriva in en massa klausuler om avräkning i avtalen bara för det, sa Bo Hallberg från Unionen, som satt i panelen tillsammans med företrädare för Kommunal och IF Metall.

TCO:s vikarierande samhällspolitiske chef Mats Essemyr underströk samma tema:
- Politikerna bör undvika att stöka till situationen med lagstiftning om arbetstider, särskilt nu när parterna hoppas kunna förhandla fram ett nytt huvudavtal på arbetsmarknaden.

Både miljöpartiet och vänsterpartiet har drivit arbetstidsfrågor och var intresserade av att höra fackliga synpunkter som kunde ge dem en roll. Även några moderater hade kommit för att lyssna till diskussionen.

Vänsterpartiets arbetsmarknadsgrupp i riksdagen hade i början av december skickat ut en enkät till organisationer om deras mål och krav om arbetstidens längd och förläggning, deltid och ledighet.

I sammanställningen av svar var Unionen den enda som saknades. Sif och HTF ville före jul vänta tills det sammanslagna förbundets politik på området hade formats. Sedan har det inte funnits någon ansvarig som kunnat ta tag i frågorna. Sifs tidigare avtalsexpert Bo Hallberg är inte arbetstidsansvarig i Unionen utan väntar på besked om sina uppgifter.

TCO:s viktigaste arbetstidsmål är att få bort ur EU:s arbetstidsdirektiv att högsta veckoarbetstid 48 timmar får ersättas av individavtal om obegränsad veckoarbetstid utan kollektivavtal om landet vill ta in det i sin lag, vilket Storbritannien och något ytterligare EU-land gjort. Detsamma gäller EU-frågan om årsarbetstid vid sidan av kollektivavtal.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.