Man kan inte använda dem för att kategorisera eller för att förutsäga något, men man kan använda dem för egen del för att bli lite mer uppmärksam på hur man själv brukar göra. En sådan teori, eller snarare beskrivning, är den om mot-, till- eller frånmänniskor. Den går ut på att vi har olika sätt att möta omvärlden. Motmänniskan är inställd på försvar och på att bevaka sina intressen. Han eller hon säger nej, och utgår ifrån att det är bättre att vara skeptisk från början, och därmed undvika att bli lurad i en fälla. Motmänniskan har ingenting emot konflikter. Livet är en konflikt. Motmänniskan säger nej!
Tillmänniskan är inställd på att vara till lags, att vara samarbetsvillig och öppen. Tillmänniskan tycker inte om konflikter och är väldigt angelägen om att andra ska tycka om henne. Han eller hon är alltid öppen för att hjälpa till och se till att andra får det bra. Tillmänniskan säger ja!
Frånmänniskan undviker mellanmänskligt samspel. Han eller hon kan göra det rent fysiskt, genom att helt enkelt hålla sig på sin kammare, men de kan även göra det psykologiskt: De undviker att gå in i varje samspel som kräver engagemang och åsikter. De är skickliga på att dra sig undan. Frånmänniskan säger ingenting!
Puh... märker ni hur svårt det blir? Hur ska man vara då? Något fjärde alternativ finns ju inte! Svaret blir att man ska vara lite av varje, men är inte heller det är så enkelt.
Motmänniskor är i sin överdrivna form mycket komiska. Det finns flera sketcher om den ilskna mannen som säger nej. Är man uppmärksam kan man höra det då och då. Hur människor svarar nej på en fråga när de faktiskt menar ja. Jag gjorde det motsatta häromveckan. Jag ringde en chef för att checka var jag skulle vara på eftermiddagen.
-Har du inte fått sms? frågade hon.
Och jag svarade ja, fast jag inte alls fått något sms. Jag blev full i skratt åt mig själv efteråt och tänkte att mina ja ligger så långt fram på tungan att de har blivit automatiserade. Jag vill förstås inte tro att jag är så mycket tillmänniska att jag säger ja för att undvika alla konflikter och motsättningar. Jag hittade en helt annan förklaring på mitt beteende.
Jag har ett serviceyrke i meningen att jag ska hjälpa andra att hitta lösningar. Väldigt många av oss har det, och då är det inte så konstigt att ja:et och till:et ligger lite för nära. Lägger man till att "mot" och "från" är mer osympatiska, så finns det en risk för mig och många med mig, att det blir lite för mycket "till" och lite för mycket ja.
Att ibland vara mycket tydlig med sina åsikter och sina gränser är nödvändigt för att inte drunkna i andras förväntningar och krav. Och att ibland dra sig undan och inte engagera sig i allt och alla är nödvändigt för att orka.
Dock, innan man börjar fördjupa sig i om man är för mycket av det ena eller andra bör man se upp med den här typen av beskrivningar. Det finns ett uttryck som säger att de enda som är psykiskt friska är de som inte är tillräckligt undersökta, och det blir så deprimerande att man måste ta det med en stor portion humor.
Att börja fundera över sina egna mot, till och från ska man göra med en hög grad av förlåtande humor mot sig själv.