Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Medias bild av kvinnliga chefer ofta en schablon

Män slaktar och kvinnor städar. Nej, det handlar inte om fläskkotletter och dammtussar, utan helt enkelt mediebilden av hur män respektive kvinnor som chefer omstrukturerar ett företag.
Publicerad
En chef som är en man saknar könsepitet i media. Men om chefen däremot är kvinna föregås ordet chef nästan alltid av "kvinnlig". I studien Mediebilden av kvinnliga chefer i svenskt näringsliv, undersöker Maria Edström, doktorand vid Göteborgs universitet, precis det som titeln antyder. 34 dagstidningar under två månader har hon studerat.
- Kvinnliga chefer syns i media, och medierna är ofta välvilligt inställda till kvinnor, säger Maria Edström.
Uppmärksamheten kommer av att de utgör en minoritet som chefer, tror hon. Hon spår att ju fler kvinnor som blir chefer, desto mindre kommer de att synas i media.
Studien visar att kvinnor ofta får beröm i pressen. Som exempel tar hon SAS förra vd Marie Ehrling.
- Efter Linatekatastrofen var attityden lite av "en kvinna håller presskonferens". Marie Ehrling fick många klappar på axeln och eloger i media. Skulle en man få samma uppmärksamhet för att han är man? Media verkar fortfarande häpna över att kvinnor kan agera, menar Maria Edström
Om medias bild av kvinnliga chefer är förhållandevis snäll, är den fiktiva bilden som förmedlas i tv-serier och filmer en annan. Där är kvinnliga chefer sällan goda utan ofta hårdnackade och elaka bitchar.
Föreningssparbankens vd Birgitta Johansson-Hedberg framhåller att media trycker på att en chef är kvinna och att genustillhörigheten i många fall blir viktigare än professionaliteten.
I sin studie har Maria Edström satt upp en checklista för kvinnliga chefer som figurerar i media samt en för journalister som intervjuar dem. Bland annat ger hon journalister rådet att vara pålästa och att inte schablonisera kvinnobilden. Hon uppmanar kvinnorna att vara beredda på att de inte kommer att bli behandlade i media på samma sätt som sina manliga kolleger, samt att inte bjuda in till schablonisering.

PERNILLA MATTSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.