Visserligen har den direkt osakliga löneskillnaden mellan könen minskat från 2 175 till 1 898 kronor i månaden under den nu gällande avtalsperioden. Det är ett steg i rätt riktning samtidigt som en utjämning på 277 kronor sedan 2004 inte är mycket att yvas över. Sif har satsat femton miljoner på att få igång lönekartläggningar i företagen. När det projektet avslutas till sommaren återstår det mesta att göra.
Trots att lagen kräver årliga lönekartläggningar är det inte ens vartannat företag som genomför sådana.
Kravet på att alla osakliga löneskillnader ska elimineras måste återkomma i 2007 års avtalsrörelse. Förbundsstyrelsens ledamöter har gästat avdelningarnas avtalsrådslag i april. Budskapet har varit tydligt. 93,1 i relativt löneläge för kvinnorna duger inte! Så länge den siffran består får Sif skämmas som ett fackförbund utan påtagliga framgångar vad gäller kvinnolönerna.
Kraven på många av Sifs avtalsområden ska överlämnas till arbetsgivarna före årsskiftet. Vilken ammunition som avtalskanonerna ska laddas med bestäms efter det att vårens olika rådslag, klubbdiskussioner och medlemsenkäter sammanställts. I september beslutar fullmäktige om inriktningen. Sen filar delegationerna på branschkraven. Förbundsstyrelsen har sista ordet i december.
Det är ingen tvekan om att reallönerna ska kunna fortsätta uppåt. Sedan industriavtalet träffades 1998 har reallönerna ökat varje år samtidigt som industrins konkurrenskraft stärkts. En färsk rapport från Facken inom industrin visar att Sverige är i takt med Europa. Löner och arbetskraftskostnader har de senaste två åren varit lägre i Tyskland än i Sverige. Å andra sidan har svensk industri haft en dubbelt så hög produktivitetsutveckling (6,5 procent i snitt per år) som tysk industri (3 procent) sedan 1998. En låg arbetskraftskostnad per producerad enhet gynnar Sveriges konkurrens.
En partsgemensam lönestatistik är en olöst fråga från förra avtalsrörelsen. Den här gången får frågan inte gömmas undan i någon arbetsgrupp. Statistik som accepteras av båda parter borde vara en självklarhet i ett land med så lång tradition av kollektivavtal.
Få tjänstemän eller arbetare tror i dag på någon trygghet i anställningen. Att rädda jobb som hotas i den globala konkurrensen blir ofta en fruktlös kamp. Facket kan troligen uträtta mera om man sätter fokus på medlemmarnas trygghet i arbetslivet. Förändring och omställning behöver inte upplevas som något ont om den uppsagde kan gå vidare till annat arbete eller studier.
Kompetensutveckling och arbetsorganisation är naturliga områden för fackligt inflytande. Utan fungerande partssamarbete hämmas både tillväxt och affärsutveckling. Arbetsmiljö och företagshälsovård och rehabilitering är andra viktiga faktorer för att alla människor ska känna sig välkomna i arbetslivet. Kampen om lönerna är en given del av avtalsrörelsen. Andra frågor handlar mer om samarbete och utveckling.
BJÖRN ÖIJER