Den danska modellen består av tre delar: att det är lätt för arbetsgivaren att göra sig av med anställda, de höga ersättningarna för arbetslösa och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Det område på vilket vi har mest att hämta är arbetsmarknadspolitiken, i övrigt finns det mesta i Sverige redan i dag, anser Lena Westerlund.
- Vår modell ser inte ut som den danska, men det finns stora likheter. Vi har både flexibilitet och trygghet för löntagare.
Exempelvis är den svenska arbetsrätten inget hinder för företag att anpassa sig till konjunkturen och dra ned vid behov, enligt Lena Westerlund.
- Det finns ingen som hävdar att lagen om anställningsskydd är ett hinder för omställning. Vi tillämpar vår arbetsrätt flexibelt.
I Danmark är det betydligt vanligare att anställda byter arbetsgivare. Men det beror knappast på flexicurityn, anser Lena Westerlund. Förklaringen är i stället att näringslivet i Danmark domineras av små och medelstora företag, inte som i Sverige av storföretag. De svenska arbetsbytena sker ofta inom företagen och syns därför inte på samma vis i statistiken.
Anita Vium, ekonom på Arbetarrörelsens ekonomiska råd i Köpenhamn, som deltog när LO-rapporten presenterades ifrågasatte även hon svenskarnas intresse för den danska modellen.
- Man kan undra över det, det går ju så bra för Sverige. Som jag ser det, så fungerar det svenska systemet bra.
NIKLAS HALLSTEDT