Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

LO ser små skillnader mellan svenskt och danskt system

Den danska flexicurityn, kombinationen av flexibilitet och trygghet, imponerar inte på LO.<br />- Jag tycker att vi har en modell som levererar ungefär samma resultat som den danska, säger LO-ekonomen Lena Westerlund.<br />
Publicerad
I en ny rapport pekar hon på att den ekonomiska utvecklingen i Sverige mycket väl kan mäta sig med den danska, även om den svenska arbetslösheten, särskilt bland unga, är högre.
Den danska modellen består av tre delar: att det är lätt för arbetsgivaren att göra sig av med anställda, de höga ersättningarna för arbetslösa och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Det område på vilket vi har mest att hämta är arbetsmarknadspolitiken, i övrigt finns det mesta i Sverige redan i dag, anser Lena Westerlund.
- Vår modell ser inte ut som den danska, men det finns stora likheter. Vi har både flexibilitet och trygghet för löntagare.
Exempelvis är den svenska arbetsrätten inget hinder för företag att anpassa sig till konjunkturen och dra ned vid behov, enligt Lena Westerlund.
- Det finns ingen som hävdar att lagen om anställningsskydd är ett hinder för omställning. Vi tillämpar vår arbetsrätt flexibelt.
I Danmark är det betydligt vanligare att anställda byter arbetsgivare. Men det beror knappast på flexicurityn, anser Lena Westerlund. Förklaringen är i stället att näringslivet i Danmark domineras av små och medelstora företag, inte som i Sverige av storföretag. De svenska arbetsbytena sker ofta inom företagen och syns därför inte på samma vis i statistiken.
Anita Vium, ekonom på Arbetarrörelsens ekonomiska råd i Köpenhamn, som deltog när LO-rapporten presenterades ifrågasatte även hon svenskarnas intresse för den danska modellen.
- Man kan undra över det, det går ju så bra för Sverige. Som jag ser det, så fungerar det svenska systemet bra.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.