Så har det blivit på grund av den regel i LAS som ger småföretagare rätt att göra två undantag innan han säger upp personal. I fallen med tre anställda kan arbetsgivaren undanta två personer och säga upp den tredje. Han väljer på det sättet själv vem som ska sägas upp, utan inblandning av någon annan part.
Om arbetsgivaren väljer att säga upp en föräldraledig person har han hittills inte heller behövt betala lön under uppsägningstiden, eftersom föräldraersättning utbetalas.
I värsta fall kan den föräldraledige även förlora möjligheten att använda sin rätt till återanställning. Den rätten kan vara förverkad innan barnledigheten är avslutad.
I företag med upp till tre anställda har arbetsgivaren möjlighet att säga upp hur han vill. Men det finns även andra fall där arbetsgivaren har fritt fram. I till exempel ett företag med fyra anställda där två personer behöver sägas upp är situationen den samma Arbetsgivaren avgör, regeln "sist in först ut" är satt ur spel.
Ingen facklig förhandling, ingen rättslig prövning kan stoppa arbetsgivaren i dessa fall. Han behöver inte uppge motiv till varför en person undantas, utan enbart hävda att det är en person av särskild betydelse för företagets fortsatta verksamhet.
För löntagarna i 150 000 svenska företag med en till fyra anställda kan man knappast tala om anställningsskydd längre. Men undantagsregeln gäller i företag med upp till tio anställda, och i övriga företag är tryggheten ordentligt försvagad.
Regeln om undantag i LAS drevs igenom av miljöpartiet, som för en tid sedan höll ett seminarium med anledning av att regeln funnits i fyra år.
Redan under seminariets första minuter förklarade partiets talesmän att det inte fanns några planer på att riva upp lagen. Men vilka är partiets argument för att inta denna tvärsäkra ståndpunkt?
De argument som redovisades var i stort de samma som Svenskt Näringsliv för fram. De går ut på att småföretagen är viktiga för tillväxten och att en enskild persons kompetens kan vara avgörande för företagets överlevnad.
Det är naturligtvis riktigt att små företag är viktiga för tillväxten, men förmågan att växa är kopplad till att efterfrågan på deras varor och tjänster är god, inte till möjligheten att slippa använda sig av rättvisa regler vid uppsägningar.
Vid uppsägningar säger lagen också att den som behåller sin anställning ska ha tillräckliga kvalifikationer för tjänsten. Det innebär att personer med specialistkompetens kan småföretagen behålla, även med hänvisning till de gamla skrivningarna i LAS.
Miljöpartiet avvisar kravet på att begreppet nyckelperson skulle kunna prövas i domstol. Det skulle vara alldeles för svårt för en utomstående jurist att avgöra om småföretagarens bedömning är riktig.
Den fackliga kritiken mot undantagsregeln är att den leder till godtycke. Det blir småföretagarens tycke och smak som avgör vem som blir uppsagd, inte påvisbara fakta och resultat.
Jag har gått runt på HTF:s Stockholmsavdelning och bett några ombudsmän berätta om sina erfarenheter av regeln. Många gånger uppträder små arbetsgivare starkt tvivelaktigt. Småföretagare har passat på att säga upp föräldralediga, i ett par fall handlar det om anställda som hamnat i schism med ledningen, i ett fall bedömde ombudsmannen att arbetsgivaren undantagit en kvinna för att hon är snyggare än den som sades upp.
För Svenskt Näringsliv är de två undantagen en viktig fråga. Det kan man förstå. Tack vare regeln kan 150 000 småföretag som har en till fyra anställda fritt avskeda, precis som förr i världen innan trygghetslagarna kom på 1970-talet. Och på övriga företag med mindre än tio anställda har tryggheten starkt försämrad. Alla löntagare behandlas inte lika inför lagen och vissa, de inom småföretag, nekas dessutom rättslig prövning vid uppsägningar på grund av arbetsbrist.