Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Lägstlönerna utgör grundstenar för oss

Det var med bestörtning vi läste ett uttalande av en medarbetare inom HTF i Lön&jobb nr 5/05, som hävdade att förbundet anser att lägstalönerna inte längre behövs! Vår erfarenhet är att lägstalönerna är en grundsten för våra medlemmars möjlighet att slippa utlämnas åt arbetsgivarnas godtycke, skriver Anne Thelander och Cleas Wärner, två av HTF:s avdelningsordförande.<br />
Publicerad
HTF:s kollektivavtal i en rad branscher innehåller tydliga regler för lägsta tänkbara löner. Detta är inte någon "skrivbordprodukt", utan något vi fått strida för i många avtalsförhandlingar genom årens lopp. Vi har gång efter gång tagit den striden därför att våra medlemmar har ansett det vara oerhört viktigt.
Visst kan det verka onödigt för det fåtal som har en stark ställning på arbetsmarknaden, men för de flesta av våra arbetskamrater och medlemmar är detta en mycket viktig fråga. Inte minst på alla små arbetsplatser inom HTF, där anställda kan ha svårt att hävda sin rätt. Lägstalönerna hindrar inte löneutvecklingen som det ibland påstås, utan garanterar tvärtom individen en lägsta tänkbara lön.
Därför var det med bestörtning och stor förvåning vi läste ett uttalande i Lön&jobb nr 5/05, där en medarbetare inom HTF hävdade att förbundet anser att lägstalönerna inte längre behövs! Det är särskilt oroande eftersom liknande signaler tidigare har kommit från tjänstemän inom HTF.
Våra erfarenheter är tvärtom att tydliga lägstalöner i kollektivavtalen är en första förutsättning för att våra medlemmar i HTF inte ska utlämnas åt arbetsgivarnas godtycke. Speciellt i tider med hög arbetslöshet, när arbetsgivarna kan välja och vraka bland hundratals sökande till få lediga platser och arbetsförmedlingarna jagar arbetslösa med blåslampa för att ta vilka jobb som helst till vilka villkor som helst. Vi vet också att i många nya branscher, som inte haft dessa lägstalöner, har arbetsgivarna utnyttjat detta faktum till ibland skamligt låga nivåer.
Nej tack, vi vill inte återgå till gamla tiders löneförhandlingar där den anställde ska tvingas stå med mössa i hand inför en arbetsgivare som sitter med alla trumf. Vi vill inte släppa lös "vilda-västern-stämningar" som innebär att starkaste mannen vinner (för kvinnor lär knappast vinna på det).
Snart är det dags för nya stora avtalsförhandlingar inom våra branscher. HTF:s lönepolicy, antagen vid kongressen 1997, poängterar betydelsen av lägstalönerna och att de borde höjas.
Vi är övertygade om att frågan fortfarande är aktuell och kommer att prioriteras!

Claes Wärner, ordförande Östgötaavdelningen
Anne Thelander, ordförande Stockholmsavdelningen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.