Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kvinnor förlorar på otydliga lönekriterier

En bra förhandling är avgörande för att höja lönen. Men kvinnors sätt att förhandla går inte hem lika bra som männens. Praktisk träning kan vara en lösning, anser fackförbundet Civilekonomerna i en ny rapport.
Niklas Hallstedt Publicerad

Lönen är en av de viktigaste faktorerna i den egna karriären. Det gäller både kvinnor och män. Tar man bort faktorer som erfarenhet, ålder, utbildning och liknande tjänar manliga ekonomer i runda slängar sju procent mer än sina kvinnliga kollegor. En förklaring kan vara hur männen respektive kvinnorna tacklar sina löneförhandlingar.

Kvinnorna upplevs som mer försiktiga, de backar lättare om de möter motstånd och de vill gärna komma överens. Männen betonar vikten av att stå på sig och ha argument för varför de ska ha högre lön.

Analysen i rapporten går ut på att ett reaktivt och passivt förhållningssätt är vanligare bland kvinnor, medan det hos männen finns mer av ett aktivt och offensivt förhållningssätt.  Det har sin grund i de könsroller som både kvinnor och män anpassar sig till.

- Det här är två stereotyper, men det är viktigt att man inte skuldbelägger kvinnorna. Det är fortfarande arbetsgivaren som har ansvar för lönesättningen, säger Alexander Beck, utredningschef på Civilekonomerna

Noterbart är att när kvinnorna går till offensiven, det vill säga använder manliga strategier, mottas det betydligt mer negativt än när deras manliga kollegor gör det. Ska kvinnorna ändra taktik, måste också arbetsgivarna kunna möta det.

- Det finns en okunnighet hos dem som är lönesättande, som inte är observanta på att man har olika språk.

Han ser två vägar för att få en mer jämlik lönesättning. Dels måste arbetsgivaren se till att skapa tydliga lönekriterier som ger möjlighet till en dialog om prestationer och uppnådda resultat. Det gynnar kvinnorna.

På individnivå kan utbildning och praktisk träning i argumentation vara ett vapen för kvinnor att ta till.

- Det är mycket oträning, man är ovan att förhandla. Det krävs att man får träna på förhandlingsteknik, möjligtvis genom rollspel

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.