Det blir allt vanligare att arbetsgivare försöker behålla sina medarbetare och deras kunskap med hjälp av så kallade konkurrensklausuler. De anställda hindras att gå över till en konkurrent eller till egen verksamhet.
- Vi får rätt ofta frågor om anställningsavtal med konkurrensklausuler. Det har blivit mycket vanligare. Jag kopplar det till att det har kommit fler utländska bolag till den svenska marknaden, säger SIF:s förbundsjurist Anna-Lena Börgö-Etaat.
Det finns ett kollektivavtal från 1969 som reglerar konkurrensklausuler och som fortfarande tillämpas. Men formuleringarna är vaga och lämnar därför stort utrymme för avvikelser.
- Man ska se till att man kompenseras ekonomiskt om man skriver på ett avtal med konkurrensklausul. Antingen med ett lönepåslag eller att man till exempel får uppfyllnad till sin tidigare lön om man tvingas ta ett arbete med mindre betalt.
Konkurrensklausuler är vanligast bland högre tjänstemän och säljare, yrkesgrupper som har stort kunnande om produkter och tjänster hos sin arbetsgivare. Tidsramar och omfattning varierar, men två år är vanligt. Det kan vara klokt att låta någon kontrollera om den är rimlig innan man skriver på ett anställningsavtal med konkurrensklausul.
- Det är svårt att häva i efterhand. Ett avtal är ju alltid ett avtal. Det ska vara att man var väldigt ung och beroende av att få det här jobbet eller att klausulen gäller väldigt lång tid för att man ska kunna häva den.
För den som bryter avtalet väntar ofta ett högt vite. Man blir nämligen skyldig att betala för den skada man åsamkat.
- När det gäller vite, eller normerat skadestånd som det egentligen heter, behöver arbetsgivaren bara visa att man konkurrerar, inte vilken skada det gör, säger Anna-Lena Börgö-Etaat.
LINDA SVENSSON© siftidningen