Du får nobben fastän du är som klippt och skuren för jobbet. Vad göra? Innan du bestämmer dig för att gå till anfall för att erövra nästa position, gör du bäst i att ta dig en ordentlig funderare. Den uppmaningen ger Monica Fagerström, som coachar Unionens chefsmedlemmar i Sydvästregionen.
Funderandet är nödvändigt eftersom ett öppet krig om ett jobb sällan lönar sig.
- Man ska inte drivas av en kamp och slå sig fram. Man måste vara strategiskt smart. Jag är övertygad om att det går att lära sig ett sådant beteende. Fast inte genom att läsa om det i en bok, inskärper hon.
Så hur agerar man strategiskt smart?
I första hand ska man ha stenkoll på sina drivkrafter, fastlår hon. Då ska man vara totalt ärlig mot sig själv. Drivs jag av status? Maktbegär? Det finns inte rätt eller fel, bara mer eller mindre effektiva sätt att komma vidare, anser hon.
Det mest effektiva sättet är att klura ut vad man kan bidra med till organisationen. Vad vill man syssla med? Och vad behöver man från organisationen för att kunna fungera optimalt. Exempel? Monica Fagerström öser ur det egna livet:
- Ensam på min kammare är jag inte särskilt kreativ. Men tillsammans med andra blir jag extremt kreativ. Samspelet med andra stimulerar mig.
Det man kommit underfund med ska inte förtigas, utan kommuniceras till chefen, å det tydligaste.
- Man ska säga rätt ut hur man tänker. Om man är vag och otydlig uppstår risken att man får fel jobb.
Om man exempelvis främst är intresserad av strategiskt arbete ska man inte mumla något om hur kul det skulle bli med personalansvar. För då kan man snart få en mängd personalproblem i knät.
Låter det enkelt så långt? Nu kommer komplikationen. Vad gör du om en maktperson står i din väg?
- Då ska man inte kriga, utan vara smart och hantera personen så att han/hon inte känner sig hotad. Du kan formulera om ditt budskap eller använda en tredje person för att ta dig förbi personen.
- Ibland får man helt enkelt låtsas som om detta är drömjobbet för att få chansen. I bästa fall kommer man att trivas med jobbet efterhand och lära sig något nytt. Om man vantrivs kan man, i yttersta fall, alltid lämna det.
Samma nödutgång kan användas om man stoppas av chefen och hindras att utvecklas som man vill. Då ska man hellre byta jobb än anfrätas av bitterhet.
Sällan blir man dock stark ensam. Tvärtom kan man lära sig åtskilligt av andra, framhåller Monica Fagerström, som varmt rekommenderar handledning i grupp. Vanligen ingår tre personer i en sådan grupp, där var och en får sig en timme tillägnad. Eftersom man är med och lyssnar medan de andra samtalar med handledaren omfattar investeringen tre timmar i månaden.
Man lär sig oerhört mycket av att lyssna på andra. Lärandet handlar om organisation, omvärld, relationer. Om man bara samtalar med sina närmaste på jobbet får man endast en spegling. Man blir hemmablind. Gruppen tar bort hemmablindheten.
Det man vinner är effektivitet. Man får erfarenhet, reflektion, perspektiv, och kommer snabbare till en lösning.
Givetvis finns det andra sätt att utvecklas i karriären. Mentorskap är ett. Fast för att mentorskapet inte ska urarta i en trevlig, men intet givande fikastund, måste det tas på fullt allvar.
- Man ska ha det väldigt formaliserat, boka tid och ha faktiska saker att ta upp. Då blir det effektivt.
Ytterligare ett smart drag kan vara att ingå i ett nätverk, men rätt nätverk, som passar dina planer. Då kan ett mindre känt nätverk vara överlägset ett större, som Rotary.
- Vi kan tycka vad vi vill om det, att det utesluter andra (som är utanför nätverket), men det är där det sker. Man ska använda alla sina kompisar, alla öppningar. Man måste vara strateg.
Frågan är dock om inte ett alltför hårt fokus på att göra karriär kan vara skadligt.
Nej, svarar Monica Fagerström, men med ett undantag:
- Om man drivs av bekräftelse blir man aldrig nöjd. I slutändan har man missat att ta hand om de man bryr sig om - eller blir utbränd. Därför är det viktigt att man har stenkoll på sina drivkrafter.
Känner man sig ofta bitter, försmådd eller att "allt är de andras fel", kan det tyda på att man befinner sig i riskzonen.
Ofta hittas dessa personer i mellanchefsposition. Eftersom de är upptagna med sin egen bitterhet är deras kapacitet att hjälpa sina medarbetare begränsad. Sådana människor kommer inte vidare, i varje fall inte innan de fått professionell hjälp och förstått varför de fastnar i bitterheten.