Halva ön Gezira mitt i Nilen utanför Kairo är bebyggd med bostäder. Den andra halvan var Janne Johanssons arbetsplats under ett och halvt år. Det är en sportklubb där välbeställda egyptier och deras barn kan få sina motionsbehov tillgodosedda. Medlemsavgiften är cirka 100 000 kronor plus 1 500 dollar per år, men så finns här också golfbanor, fotbollsplaner, simbassänger, squashhallar - you name it.
Och så tennisplaner naturligtvis. De är ju liksom en förutsättning för Jannes jobb som chefstennistränare.
- Fastän det är samma titel som jag har i dag, är det som två helt olika jobb. Där låg största fokus på att jobba med klubbens serielag i tennis, få dem att vinna ligan. Jag hade en hel stab under mig som jag kunde delegera till. På ett sätt var det mer lättarbetat där nere, som ett dukat bord.
Något dukat bord är det inte fråga om i Uppsala. Här har man knappt börjat mangla duken trots att klubben har funnits i många år.
- Här handlar det mycket om utveckling, att jobba på lång sikt. Mycket tid går åt till administration. Sedan första augusti har jag bara varit ledig två helger och jobbat cirka tio timmar om dagen, men det är en arbetssituation som förhoppningsvis kommer att ändras i framtiden. Det är inte meningen att det ska vara så, säger Janne Johansson.
Dunk, dunk, dunk. Janne Johanssons arbetsrum ligger vägg i vägg med squashväggen. Han har vant sig vid det enerverande ljudet, liksom han har vant sig vid den uppländska snålblåsten efter att ha jobbat i 50 graders värme - i skuggan.
- Det är otroligt vad man acklimatiserar sig fort. Jag kom hem till Sverige i somras, när det var som varmast här, och gick omkring och småfrös i 25 graders värme.
Han kände sig färdig med jobbet i Kairo efter ett och ett halvt år. Laget kom tvåa i serien och det fanns bra spelare han velat fortsätta arbeta med, men klubben var inte villig att betala den lön han haft tidigare, bara för att arbeta med ett fåtal spelare. Han hade också kunnat börja om, med nya spelare, men då hade han varit tvungen att stanna längre, kanske tre år, och det var han inte beredd att göra.
- Där tjänade jag 3 350 dollar i månaden efter skatt. Dessutom hade jag gratis lägenhet och klubben stod för allt utom tandläkare och öppen hjärtkirurgi. Men allt står och faller med dollarkursen. När jag började stod dollarn i nio kronor, men när den sjönk till sju nånting så blev lönen sämre.
I dag tjänar han 25 700. Före skatt. En lön han förklarar sig hyfsat nöjd med, trots allt.
- Det finns en sajt där idrottsledare kan lägga in sina löner, och det finns många, framförallt de som jobbar på storklubbar, som tjänar över 30 000. Men jag kan inte klaga på min lön, det är snarare utgifterna jag är missnöjd med.
Framförallt är det hyran som äter upp en stor del av lönen. Janne bor i en nyproducerad hyrestvåa, alldeles i närheten av UTK-hallen, och för den betalar han 6 200 kronor i månaden. Att köpa bostadsrätt för att få ner hyran, är inte aktuellt.
- Jobbet här är lite osäkert. Klubben har stora ekonomiska påfrestningar och mitt jobb står och faller med ekonomin, så jag vill inte bli sittande med en bostadsrätt om jag måste flytta.
Trots klubbens vacklande ekonomi har Janne Johansson sett till att höja lönerna för samtliga hjälptränare. Fast han aldrig tidigare varit fackligt ansluten, tog han kontakt med facket för att få hjälp och blev själv medlem på kuppen.
-Vi hade hemsnickrade avtal här och för hjälptränarna var situationen otrygg. Jag vill att vi som klubb ska hålla oss till regelverket, säger Janne Johansson.

Karriärprognos: Janne Johansson har arbetat som tennistränare sedan han gick på gymnasiet. Han har också gått en tvåårig tennisträningsutbildning på universitetsnivå i Linköping. Det finns få heltidstjänster som tennistränare men det som gör att man kan ställa krav som tränare är att man har både utbildning och kan visa bra resultat, alltså att någon av ens adepter gjort bra ifrån sig.