Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Jan-Peter Duker sviker sina gamla ideal

Oenigheten mellan Svenskt Näringsliv och Svensk Handel är inte unik. För tolv år sedan var Svenskt Näringslivs nuvarande vice vd Jan-Peter Duker inblandad i en liknande strid. Fast då var rollerna omvända. I egenskap av vd för Skogsindustriförbundet var det Duker som ville skriva på ett "för dyrt" avtal.<br />
Publicerad
Svensk Handels avtal ger för höga kostnader, anser Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker. Men han har inte alltid varit en snålvarg.
1995 ledde Jan-Peter Duker förhandlingarna för arbetsgivarna inom skogsindustrin. Den gången fick han till ett avtal med Pappers som Sveriges Verkstadsindustrier, nuvarande Teknikföretagen, kritiserade skarpt. Ett slag i ansiktet, sa VI:s vd Heinrich Blauert i en kommentar. Nivån ansågs helt enkelt för hög. VI fruktade att avtalet skulle bli riktmärke i de pågående avtalsförhandlingarna.
Då var det Jan-Peter Duker som kallades upp till samtal, alltså ungefär på samma vis som han själv nyligen kallade upp Svensk Handels vd Dag Klackenberg.
- VI:s agerande är obegripligt. Istället för att ägna sig åt att kritisera vårt avtal med Pappers borde man förhandla med sina egna motparter, sa Jan-Peter Duker till SvD för tolv år sedan.
Avtalet skrev han på, precis som Dag Klackenberg skrev på sitt avtal, och fick på köpet beröm av facket.
Det är annat i dag. Nu är det Dag Klackenberg som har fackets sympatier, medan Jan-Peter Duker ikläder sig skurkrollen. På fredagen ville han inte kommentera tvisten med Svensk Handel, utan hänvisade istället till Svenskt Näringslivs samverkansutskott. I ett pressmeddelande säger samverkansutskottet att man oroas över nivån på avtalet mellan Svensk Handel och Handelsanställdas förbund. Ansvaret vilar nu tungt på LO och dess medlemsförbund att respektera industriavtalet som norm, skriver utskottet.
Tongångarna känns igen. Då, för tolv år sedan, sa Heinrich Blauert:
- Nu kommer ju kraven på ett "pappersavtal" som ett brev på posten.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.