Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Inget Unionenfokus på världsdag för fackrättigheter

I dag är det världsdagen för schysta villkor i arbetslivet. Världsfacket ITUC uppmanar alla fackförbund att uppmärksamma dagen med någon manifestation, men Unionen gör inget särkilt av världsdagen.
Johanna Rovira Publicerad

Sedan sex år är 7 oktober världsdagen för Fackliga rättigheter och anständigt arbete, World Day for Decent Work. Förra året firades dagen med 422 event i 74 olika länder, och världsfacket ITUC hoppas på ännu större uppslutning i år. I ett brev till alla samarbetande organisationer föreslår de olika manifestationer som kan göras för att visa solidaritet med alla miljoner anställda runt om i världen som skulle vilja, men inte har möjlighet, att vara med i något fack.  

Till exempel uppmanas facken att delta i Quatarkampanjen som riktar sig mot FIFA. Den dryga miljonen invandrade arbetare som är involverade i bygget runt världskuppen i fotboll saknar rättigheter och hundratals av dem dör varje år.

"Kampanjen vill få FIFA att se över sitt beslut att förlägga fotbollsevenemanget i ett land där det i realiteten råder modernt slaveri", skriver ITUC:s genreralsekreterare Shahan Burrow.

Handels och IF-Metall uppmärksammar dagen genom en debattartikel i Aftonbladet om villkoren i klädbranschen men på Unionen passerar  världsdagen för anständiga jobbvillkor i relativ tysthet.

- Vi har tidigare uppmärksammat dagen via TCO, men inte gjort något själva. Vi har helt enkelt inte hittat någon bra ingång, säger Marie Kihlberg Nelving, internationell ombudsman på Unionen, som befinner sig på konferens i Argentina tillsammans med förbundets förste vice ordförande Peter Hellberg.

-  Vi skulle säkert haft fokus på världsdagen på konferensen, men den börjar först i övermorgon och kommer bland annat att handla om handelsanställdas situation runt om i världen, säger Peter Hellberg.

-  Till exempel kommer vi att tala om amerikanska Walmart som är helt antifackliga och förbjuder sina anställda att gå med i facket.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.