Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Industrin inte mer etisk än andra branscher anser fondförvaltare

Amnesty tycker att svensk industri är bra på att ta ansvar för mänskliga rättigheter. Men Amnestys undersökning döms ut av en etisk fondförvaltare.<br />
Publicerad
- Det är synd att Amnesty lånar sitt varumärke till en rapport som säger så lite. Man gör sig till ett språkrör för företagen, säger Sasja Beslik, chef för Bancos etiska fonder.
Han kommenterar den undersökning där Amnesty Business Group låtit 143 företag svara på frågor om sitt arbete för mänskliga rättigheter.
75 procent av företagen säger sig ha en policy för mänskliga rättigheter. Det anser Emma Ihre på Amnesty vara ett tecken på att insikten om vikten av mänskliga rättigheter är god. Särskilt bra resultat får industrin.
Men rapporten bygger enbart på vad företagen säger om sig själva. Någon policy har Amnesty inte läst. Inte heller har Amnesty träffat några företagsrepresentanter. Det försvagar resultaten kraftigt menar Sasja Beslik.
- Det går inte att lita på vad företagen säger om sig själva. Särskilt inte om de vägrar att offentliggöra resultaten. Man måste aktivt kontrollera hur företagen faktiskt agerar i riskområden, säger han.
Endast tre av 110 företag har gått med på att offentliggöra sitt deltagande i undersökningen. Majoriteten svarar också att de inte vill låta någon utomstående granska deras arbete med mänskliga rättigheter.
- Det är pinsamt och sänker trovärdigheten ännu mer, säger Beslik.
Som chef för Bancos etiska fonder värderar Sasja Beslik företag ur etisk synpunkt. Han har ett nätverk av organisationer för att informera sig om sociala missförhållanden runt om i världen. Hans erfarenhet är inte att industrin är bättre på etik än andra näringsgrenar i Sverige, säger han.
Nyligen kastade Banco etiska fonder ut Clas Ohlson ur portföljen sedan man ansett att deras policy om mänskliga rättigheter saknade täckning.
På Amnesty säger Emma Ihre att mänskliga rättigheter är ett nytt område och att ett av syftena var att lyfta fram goda exempel.
Sasja Beslik instämmer att syftet är gott. Men, säger han:
- Ibland är det kanske bättre att inte göra något alls än att presentera något som har så lite substans.

THOMAS HELDMARK



Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.