Helena Dykes och Janna Wellander ägnade nästan två månader åt att studera ett projekt i Jakarta. Det var deras examensarbete i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet.
Före projektet talade man inte om jämställdhet. Den rådande ojämställdheten betraktades som normal. När man hade fått upp ögonen för orättvisorna ville man ändra på förhållandena. Jämställdhetsgrupper bildades och också en styrelse för dessa.
Arbetsmetoden var framför allt workshops där man diskuterade frågor som "Har jag samma rättigheter som män på arbetsplatsen?"
Indonesien har 235 miljoner invånare och är det land i världen som har störst muslimsk befolkning. Kvinnor äter och ber inte tillsammans. De umgås inte utanför familjekretsen. Redan i grundskolan hålls flickor och pojkar isär. Kvinnor betalar avsevärt högre skatt än män. Förklaringen till det är att män förmodas försörja familjen medan kvinnan förutsätts få spendera sina pengar själv. Vad som är kultur och vad som är religion är svårt att separera.
Helena Dykes och Janna Wellanders drar följande slutsatser om hur man kan uppnå ökad jämställdhet i Indonesien:
* Jämställdhetsprojekt bör ha lokal förankring och ledning
* Viktigt med kvinnor i centrala positioner, de blir förebilder
* Män bör inkluderas i jämställdhetsarbetet
* Man får inte ifrågasätta att kvinnans viktigaste plats är hemmet och familjen
* Förändringar steg för steg i långsam takt