Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Idrottsstjärnor behöver kollektivavtal

Behovet att sluta kollektivavtal för elitidrottare ökar, eftersom de får allt mer anställningslika förhållanden. Det är Unionen och Arbetsgivaralliansen överens om.
Göran Jacobsson Publicerad 3 april 2008, kl 09:45
Golf

Det handlar i första hand om lagsporter, där elitspelarna nu i stor utsträckning är anställda av sina klubbar.

Unionen har avtal för ishockey- och golfspelare. Här om dagen slöt Svenska fotbollspelarföreningen kollektivavtal med Elitföreningen för damfotbollens allsvenska och division1. Sedan tidigare har herrspelarna avtal.

För arbetsgivarna kan det vara av vikt att reglera arbetsrättens förhandlingsbara delar och semester. Det handlar då om att se till att anställningarna är tidsbegränsade och att semestern avpassas efter idrottens säsong.

Facket vill ha ordning på anställningsförhållandena och se till att det finns bra försäkring för idrottarna som många gånger sysslar med riskabla sporter. Lön och pension kan också regleras i avtalet.

En viktig fråga är också att ordna arbete efter elitkarriären, som för många tar slut i 35-årsåldern. En kommande diskussion bland hockeyspelarna rör upphovsrätt.
- Erfarenheterna från de avtal som finns är goda. Min prognos är att fler avtal kommer att tecknas, säger Kenth Nauclér, förbundsdirektör hos Arbetsgivaralliansen.

Han tror att avtal för handbollsspelare kan bli nästa steg. Unionens Sam Dandemar tänker sig att kollektivavtal kan vara nära förestående för basket- och innebandyspelare.

Det äldsta idrottsavtalet är för hockeyspelare och det har funnits sedan 1999. Golfspelarna har haft sitt avtal mindre än två år. Fackets Sam Dandemar konstaterar att fotbollens kollektivavtal är en kopia på hockeyavtalet.
- En rolig grej är att 22 av de 25 hockeyspelarna som vann VM i Riga häromåret var med i facket, säger han.

Organisationsgraden är hög bland hockeyspelarna - bortåt 80 procent av elitspelarna är med i Unionen. Bland annat är arbetstidens förläggning anpassad till hockeyns tider med spel på helger och kvällar.
- Arbetstidsbestämmelserna är specialdesignad för idrotten. Det går inte att överlägga om arbetstiden om en match blir förlängd, säger Sam Dandemar.

I hockeyavtalet finns inga löneregler. Det sköts av var och en. Oftast företräds en spelare av en agent som ordnar kontrakt med anställningstid och lön.

Sam Dandemar säger att elitspelarnas snittlön ligger någonstans mellan 60 000 och 100 000 kronor i månaden. De lägsta lönerna är 20 000 - 30 000 kronor i månaden medan de bästa betalda tjänar bortåt 300 000 kronor.

Facket är dock med och diskuterar fördelningen av bonus vid VM. Fördelningen av bonusen från det nu pågående slutspelet sköts i något som liknar lokala förhandlingar. Den görs upp mellan klubben och spelarombudet.

Hockeyavtalet löper ut nästa vår. Facket vill då se till att spelarna får del av klubbarnas inkomster från TV-rättigheter och att de ska få ersättning då de används i klubbarnas egen reklam

Golfspelarnas snittlön ligger lite längre. Sam Dandemar uppskattar den till runt 35 000 kronor i månaden. Deras avtal har regler om lägsta lön, men de allra fleste får en högre ingångslön. Avtalet omfattar dem, som är anställda som tränare och som professionella golfspelare.
- Golfavtalet gör att allt fler får normala anställningar. Det laglösa är på väg bort, säger Sam Dandemar.

Organisationsgraden är inte så hög bland golfspelarna. 50-60 av de drygt 1 000 professionella golfspelarna är med i Unionen.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.