Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

HTF:are vill ha mer lokal facklig närhet

Förtroendevalda i HTF vill ha mer personliga kontakter med ombudsmän och ett mer lokalt synligt förbund. Det visar en rapport i projektet "Nöjd förtroendevald".<br /><br />
Publicerad
Under 2000-talet har HTF genomgått en stor omorganisation för att förbättra medlemsservicen. De trettiotal förtroendevalda som blivit djupintervjuade för rapporten tycker ändå att förbundet kommit allt längre ifrån medlemmarna. Ordet toppstyrt används också.
Det är Carina Brandtberg från Östgötaavdelningen som skrivit rapporten. Den ingår inte bara i HTF:s arbete för ökad medlemsdemokrati och service utan är också en vetenskaplig uppsats vid Linköpings Universitet.
- Jag är lycklig över att fått utföra den här rapporten, säger Carina Brandtberg, som själv arbetat fackligt på Systembolaget under många år.
Genom de trettio djupintervjuerna har hon försökt komma åt de attityder som förtroendevalda har till sin roll och till HTF.
Slutsatserna är att de har svårt att klara sitt uppdrag. Inte minst har de svårt att få avlastning på arbetsplatsen. Arbetsuppgifterna blir liggande när det fackliga uppdraget tar tid.
För att klara uppdraget efterlyser de förtroendevalda mer och bättre utbildning. De framför i intervjuerna att HTF:s kursutbud är för smalt. De föreslår också utbildningar på hemmaplan.
Just önskemål om lokal facklig närhet präglar många av intervjusvaren, enligt Carina Brandtbergs analys. Förtroendevalda vill ha avdelningskontor nära sig, med omfattande service och ordentliga öppettider. De vill ha kontakter med ombudsmän som känner till de lokala arbetsgivarna och den lokala arbetsmarknaden.
I intervjuerna betonar också de trettio förtroendevalda att rekryteringen måste ske lokalt, men de känner sig inte säkra i rollen. De vill ha bättre verktyg och bättre argument för att våga gå på oorganiserade kolleger och locka in dem i facket.
I rapporten lämnar Carina Brandtberg förslag till åtgärder för att underlätta de förtroendevaldas vardag. Det handlar bland annat om ett förändrat kursutbud, om enkla informationsblad på arbetsplatserna och utbildningar för arbetsgivarna. Dessa skulle ta upp fackets roll och förhoppningsvis minska motsättningarna på arbetsplatserna, hoppas Carina Brandtberg.


Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.